Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gustaf Lundgren, Handstilens psykologi, anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
den öppna och den slutna livsstilen (Manfred
Björkquist och doktor Törngren), då elaka
herrar skriver stygga böcker om snälla damer,
och snälla damer komponerar vackra skrifter
om elaka herrar, är det inte allom givet att
hålla balansen. Halvt yrvakna mottar vi redan
på sängen G. H. T. och orienteras i
kulturdebatterna av licentiaten Ivar Harrie, som
med ena handen pekar åt Animas rymder och
med den andra obestämt antyder Demiurgens
territorium, och sedan fortsätter under dagens
lopp influenserna allt mindre urbant och
alltmer aggressivt att angripa våra fotters stadga
— till och med den enklaste tidningsartikel
vibrerar av dualistisk-polemisk spänning,
varför man framåt niotiden på kvällen ofta
känner sig ganska trött. Faktiskt tvingas varje
tänkande Agust, och tyvärr — här nödgas
jag lyda en böjelse för symmetri och skön
form och fortsätta — även varje kännande
Augusta att med vår så kallade virila,
respektive feminina, intensitet genomtänka och
genomkänna problemen i botten, alltefter
läggning hinduaktigt inåtskådande eller
förlagt utåt i det praktiska, för att, när det hela
är genomlidet och smält och på något vis vårt
eget, konstatera att resultatet förefaller
egendomligt föråldrat och som gjort för att
krossas och spräckas. Under den korta frist som
förlöper mellan ungdomens kriser och
åderförkalkningen är det icke gott för de ovan
skisserade, tänkande och kännande
personligheterna att komma till klarhet.
Ett psykologiskt arbete, som på ett sakrikt
och fängslande sätt orienterar läsaren i den
livligt sjudande moderna människoforskningen
och gör det under ständig hänsyn till
brännbara aktuella problem, är doktor Gustaf
Lundgrens bok ”Handstilens psykologi”.
Författaren presenterar här en vetenskaplig disciplin
som förut inte har allsidigt behandlats i
Sverige. Framställningen är klar, koncis och
lättläst, så som en sak gärna blir efter lång och
grundlig penetration av ämnet. Doktor
Lundgren presterar genomgående ett modest
försvar för sin vetenskap, ty grafologien har
sedan gammalt missbrukats av charlataner,
och dessutom finns det som bekant många,
särskilt herrar, som vid blotta antydan om
något teoretiskt-spekulativt säger: ”Nä” och
”Bä”, för att sedan så mycket envisare fast-
5. — B. L. M. 1.
hålla det som till sist har trängt in bakom
pannbenet. — Många av de vid ytligt
påseende alltför ”enkla” och alltför
konstruerade grafologiska tolkningarna kan man själv
experimentellt pröva: boken inbjuder nästan
besvärande ofta till ett kritiskt och kännande
samarbete med författaren. Så till exempel
innebär det enligt samtliga grafologer ett
patologiskt drag att placera namnteckningen
i brev längst till vänster. Det är verkligen inte
alltför svårt att känna sig in i, hur illa man
måste må för att åstadkomma någonting så
bakframt. (Kritiskt tänkande Agust kunde
emellertid inte känna detta, trots upprepade
försök.) Författaren berättar om det
grafologiska fenomenet Schermann, som efter några
minuters samvaro med en fullkomligt obekant
var i stånd att exakt återge dennes
namnteckning. En sådan förmåga av inlevelse i en
skrivrörelse äger till en viss grad varje
människa: man ser vid första ögonkastet om en
stil verkar slarvig eller redig, energisk eller
slapp, skriven under oro eller depression och
så vidare. Somliga handstilar uppfyller oss
med den djupaste förvåning som egendomligt
osamhöriga med den personlighet vi lärt
känna, andra återigen manar med snabb och
sällsam tydlighet fram skribentens bild för
vårt inre. Åsynen av en viss kvinnlig
handstil, som är mig välbekant, framkallar genast
brevskriverskans oväntade, abrupta rörelser
och intellekt av trollslända; utan skriftbildens
hjälp skulle man knappast kunna
rekonstruera något så oberäkneligt. Från en
känslobetonad och intuitiv, syntetisk uppfattning av
handstilen utgår grafologen i sitt analytiska
detaljarbete. Grafologien är ”vetenskapen om
uttrycksrörelserna”: handstilen utgör en
fixering i smått av en människas rörelsesystem.
Man snuddar här vid det djupast
konstitutionella, det som inte genom yttre påverkan går
att rucka på. Det är en vanlig föreställning
att man när som helst kan ändra och byta
handstil, men detta är inte sant. Det är bara
hysterikern, utan eget väsen och fundament.
som kan ändra sina staplar och slängar efter
behag.
Efter en intressant historik redogör
författaren för grafologiens grundelement i
överskådliga kapitel som har en genomgående
dualistisk uppställning: patetikern och den
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
