Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Albert Grzesinski, I kamp för den tyska republiken, anmäld av Bo Enander - Carl Schøyen, Örnen från Nupfjället, anmäld av S. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ningen i Berlin. Anteckningarna från åren
som polischef äro synnerligen intressanta och
giva en klar inblick i den otroliga politiska
förvildningen i Tyskland. Den av nazisterna
utskrikna kommunistfaran reduceras av
Grze-sinski till rimliga proportioner. Hotet mot
Weimarrepubliken kom, alltsedan
spartakist-upproret nedslagits, icke från vänster utan
från höger. Grzesinski var otvivelaktigt en
ovanlig administrativ begåvning, och hur
kritiskt man än måste betrakta ett så ensidigt
memoarverk som ”1 kamp för den tyska
republiken” får man verklig respekt för
författarens duglighet och lämplighet som
Berlin-polisens högste chef.
Men Grzesinski var inte endast polischef,
han var också, som nämnts, under flera år
Preussens inrikesminister, och det kapitel, som
berör denna tid, är det icke minst intressanta.
Här får läsaren blicken öppnad för det i
många avseenden storartade reformarbete, som
den socialdemokratiska regeringen utförde i
Preussen, där så många rester av det feodala
samhällsskicket ännu funnos kvar. Slopandet
av de så kallade godsdistrikten — områden,
där den högadlige godsägaren ägde full
polismyndighet — var till väsentlig del Grzesinskis
verk, och detta verk torde nog bestå även
under den nuvarande regimen. Av andra
reformer, som genomfördes, må nämnas
demokratiseringen av de preussiska ämbetsverken,
inom vilka tidigare befordringar mången gång
skett mera efter börd och familjerelationer
än efter förtjänst.
Den bild läsaren får av Albert Grzesinski
är väl icke odelat sympatisk. Skrytsamheten
blir ofta irriterande och läsaren sitter nära
nog och önskar, att den store Grzesinski själv
någon gång skall erkänna ett litet fel eller
förbiseende. Men det sker aldrig, Grzesinski
är och förblir ofelbar. Boken är därför
mindre skriven till Weimarrepublikens
försvar än Ad Maj orem Gloriam Alberti
Grze-sinskii. Detta utesluter emellertid inte, att
”1 kamp för den tyska republiken” är ett
utomordentligt intressant bidrag till
Weimarrepublikens och den tyska socialdemokratiens
historia. Bo Enander
Om örnar
Carl Schøyen: Örnen från Nupfjället.
Åhlén & Söner. 4: 50.
Carl Schøyen är en utmärkt norsk
författare. Hans miljö är det nordnorska kustlandet.
Hans stora intresse är fåglar. Dem skildrar
han i bok efter bok, i mer och mindre
romantiserad form.
Hans bok i fjol, ”De tusen par vingar”, var
en allsidig skildring av nordlandskustens
fågelvärld, en av de, både ornitologiskt och
litterärt sett, bästa fågelböcker som skrivits
i Skandinavien. Hans något tidigare skrivna,
i år på svenska utgivna ”Örnen från
Nupfjället” är en lätt romantiserad skildring av
Lofotens örnar.
Nu är ju detta med romantiserade
djurskildringar en ytterst kinkig genre. Många ha
försökt sig på den, få ha lyckats. Där finns
så gott om sentimentala dyhål, det blir så lätt
sagotantigt och vildmarksjoltigt. En
misslyckad bok i den genren är något av det allra
rysligaste jag kan tänka mig.
Schøyens bok är lyckad.
Den handlar som sagt om Lofotens
havsörnar. Den stora örnen från Nupfjället med
den gråa fläcken, födelsemärket, på vingen
går igenom skildringen som en slags
huvudperson. Men man slipper följa honom från
dag till dag, se honom föda upp sina ungar
och så vidare. Boken är närmast en serie
episka tavlor ur kustens liv, sedd ur
örnperspektiv. Schøyen kan sin sak, han har många
år av hängivna studier bakom sig. Han lägger
fram sin kunskap enkelt och flärdfritt. Och
framför allt formellt överlägset. Hans stil har
en förening av stram saklighet och frisk lyrik,
som inte är så vanlig. Lofotens fjällvärld
träder fram ur hans bok i allt sitt barska
majestät, elementen leva där. Schøyen är en
poet av ett angenämt manligt kynne, utan alla
vildmarksdiktarfasoner. Ett enda kapitel, det
näst sista om örnfångaren Leonards dröm,
faller ur ramen. Men det kan inte störa
helhetsintrycket, som är utmärkt. 5. B.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
