Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gösta Montell, Våra vänner på stäppen, anmäld av Axel Elvin - Edgar P. Andersson, Fångar i öknens inferno, anmäld av S. B. - Richard Halliburton, Den flygande mattan, anmäld av S. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ryktas om ett märkligt mongoliskt
manuskript, som skulle redogöra för torguternas
tidigare öden. Uppenbarligen rör det sig här
om den urkund som en annan
expeditionsmedlem, Haslund, något år förut studerat och
avskrivit i ett torgutiskt lamakloster uppe
bland Tien-shans berg och som bringar
klarhet över torguternas historia!
Vad beträffar bildmaterialet, måste det
sägas, att det är mycket ovanligt att i
reseböcker påträffa fotografier som äro tagna
med en så säker och i bästa mening modern
blick för motiven som Montells och
reskamraten Georg Söderboms. Man endast beklagar,
att de förträffliga bilderna i så många fall
kommit på efterkälken och hamnat i ett senare
kapitel än det de illustrera. Axel Elvin
Härs och tvärs
E d g a r P. Andersson: Fångar i öknens
inferno. Bonniers. 5: 75.
Richard Halliburton: Den flygande
mattan. Holger Schildt. 9: 50.
Bo Beskow: Flykten till Portugal.
Wahlström & Widstrand. 8: 50.
Frank Hives och Gascoigne L u m
-ley: Kannibaler. Wahlström & Widstrand.
5: 75.
Anders Eje: Härliga Jamaica. Nord.
Roto-gravyr. 6: 50.
Georg L. Dahlin: Svart land.
Wahlström & Widstrand. 9: 50.
Den som drar igenom reselitteraturen för
hösten 1934, han får se sig om i världen.
Nästan alltid i vederhäftigt, ofta i roligt
sällskap. Det har kommit fler böcker än
någonsin förr. Skildringar från snart sagt varje
fläck på jorden, och skildringar av alla slag:
turist- och vagabondberättelser, jakthistorier,
pioniärminnen, äventyraröden. Deras litterära
värde är visserligen sällan betydande, men en
reseskildring lever ju till stor del på andra
kvaliteter. Och det måste ändå sägas att det
sakliga stoffet oftast är förvånande ledigt —
och personligt — serverat.
En av de reseböcker man minns bäst från
i fjol var Edgar P. Anderssons ”40°
res
feber”. Berättelsen om en verkligt originell
människas äventyrliga och våldsamma öden.
En lågmält, försynt och en smula bitter
stämma, som man gärna lyssnade till.
I sin bok för i år — ’Fångar i öknens
inferno” — behandlar han en upplevelse han
endast snuddade vid i den förra boken,
nämligen det år han tillbragte som fånge i
Abdul-Hamrid, en av Främlingslegionens
fruktansvärda deportationsorler i öknen. Hans brott
var en borttappad skjortlinning. ”Att i
legionen förlora en klädespersedel är ett lika grovt
brott som myteri eller rymning. Man kanske
tycker att lagen är onödigt hård i sådana fall,
men om den vore mindre sträng, skulle snart
varenda legionär promenera omkring i
adams-dräkten. Kläderna utgöra nämligen det enda
försäljningsobjekt som en legionär kan komma
över.” Det kan visserligen vara sant, men det
är nog inte fritt att man tycker lagen är
onödigt hård i alla fall, när man har läst
Anderssons bok. Fastän man vid det här laget
har läst så mycket om legionen att man
knappast förvånar sig över någonting i fråga om
hårdhet och grymhet. Uppriktigt sagt så är
det mig en fullkomlig gåta att det fortfarande
kan finnas människor, som vill ta värvning
där.
Andersson berättar märkvärdigt lidelsefritt
om sitt fängelseår. Det verkar som om han
helst ville tiga med sina hemskaste upplevelser.
Tonen är genomgående lugn och saklig. Boken
ger ett starkt intryck av okonstlat manlig
värdighet. Det finns ingen anledning att betvivla
dess vederhäftighet, den är ett upprörande
vittnesmål om en barbarisk straffanstalt, föga
värdig en kulturnation. Frankrike tycks ha
många sådana fläckar på sin sköld.
Men boken ger mer än så. Den ger många
goda glimtar av mänskligt liv under
omänskliga förhållanden. Och den ger öknen, så att
man minns den.
Richard Halliburton kommer också in
på-Främlingslegionen i sin nya bok. Han har
på sitt vanliga sätt förklädd smugit omkring
i förläggningarna och lekt legionär några
dagar, deltagit i en marsch, lyssnat till
historier och druckit vin. Hans syn på saken är
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
