Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Ryskt - Anmälda böcker - Louis Fischer, Sovjet Journey - Alfred Badlund, Som arbetare i Sovjet - Arne Strøm, Onkel, giv os Brød - Vladimir V. Tjernavin, Jag talar för de stumma - Tatiana Tjernavin, Flykten från Sovjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIKA STIERNSTEDT
i baken”. Sedan kommer skildringen av
vistelsen vid skogskollektiv i Sibirien, den ständiga
kampen om varje matbit, kamp mot dysenteri
och tyfus, mot ohyra i under all beskrivning
ovärdiga bostäder. Badlunds bok är dock
ingen lamentation, det är förvånande att se
hur han kan berätta sakligt, utan
bitterhet eller dåligt humör. Småningom fann
han att han omöjligt kunde livnära sig på
skogshygget och började smått jobba, det vill
säga, den som hade en svensk tia eller femma
kunde för detta begärliga mynt köpa varor i
”valutacentralen” samt sedan minutera ut
dem för rubler och leva på det. Jämte en eller
annan kamrat gjorde han jobbarturer utåt
landet, och han talar med vänlighet om de
fattiga bönderna, inte just lyckligare än de
deporterade.
Allsköns jobberi florerade tydligt, som
enda utväg många gånger, ”och brottsligheten
tilltog”. Inte utan humor äro vissa typer i
förbigående tecknade, bland andra den ryske
skälmen Nikita, vilken Badlund en tid hade
kompanjonskap med, så att Badlund arbetade
för dem båda åt en snickerifabrik medan
Nikita höll sig ute i bygden och skaffade mat.
En afton dog en tillfällig gäst i de två
männens bostad: Nikita var ej sen att dra av liket
stövlar och byxor. De senare, fulla av löss,
blevo svårsålda men gingo slutligen på torget
i Tara för fem rubel. Det blev sedan tal om
ett kors på den dödes grav.
— Vad tusan ska han med det? menade
Nikita. Det stjäl de ju i alla fall och eldar
upp.
Skisseringen av denne kumpan Nikita,
alltid lika glad och förslagen, i grunden en
hjälpsam själ, skulle en yrkesförfattare ej
behövt skämmas för.
Men tiden i Sibirien blev småningom
olidlig för Badlund och så kommer då hans
rymning under svåra risker och ankomst till
Moskva: ”De första jag mötte voro några i
trasor klädda ryssar som bjödo ut gamla
brödkanter åt mig”, skriver han — ”det slog
mig genast att i Moskva måtte det heller inte
vara så roligt.” (Dylikt hör till det som
turisten aldrig får se. Man skulle i så fall
behöva passa den ovissa ankomsttiden icke
för kontinentaltågen, ”lyxtågen”, utan för
lokaltågen, överfulla av bönder och fattigt
folk. En främling blir för övrigt snart
vänligt avvisad från stationen, om han förirrar
sig dit, enligt uppgift jag fick av en nyfiken
resenär som prövat på det.)
Efter hemkomsten till Sverige uppger
Badlund att han svårt plågats av samvetsfrågan:
skulle han nu tiga eller tala? Lyckligtvis har
han haft nog förnuft att tala, alltigenom utan
överord, och han torde därmed ha gjort sina
kommunistiska kamrater en långt större tjänst
än om han låtit dem leva kvar i tron på att
livet i Ryssland, i varje fall för otaliga
människor, motsvarar den lockande
fasadmål-ningen eller liknar den trevnad som bestås en
minoritet.
Utan spår till samvetsplågor berättar den
danske fjäderfäkonsulenten Arne Strøm i sin
”Onkel, giv os Brød” om sina erfarenheter
under ett års vistelse i Voronesjtrakten 1933,
och även detta är en bok utan överord,
frejdig, detaljerad, verkligen underhållande,
präglad av den speciellt danska godlynthet som
synes ha gjort det lätt för författaren att
gripas av varm sympati för många av de
fattiga olyckliga och hjälplösa varelser han
kom i beröring med. Själv befann han sig
som anställd utländsk ”specialist” på den
någorlunda säkra sidan, det vill säga han
behövde inte sakna mat om han också fick
nöja sig med otroligt otrevliga
bostadsförhållanden. Han hade med sig hustru och en son.
Humorfullt berättar han i bokens början
om hur familjen under resan in i Ryssland gör
bekantskap med en tysk ingenjör, vilken nu
i två år arbetat i Sovjetunionens tjänst och
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
