Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Ryskt - Anmälda böcker - Louis Fischer, Sovjet Journey - Alfred Badlund, Som arbetare i Sovjet - Arne Strøm, Onkel, giv os Brød - Vladimir V. Tjernavin, Jag talar för de stumma - Tatiana Tjernavin, Flykten från Sovjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSKT
oförbehållsamt talar om hur där är och går
till utanför de fåtaliga presentabla centra.
Man och hustru stirra på varandra: tysken
måste ju vara bindgalen!
— Sie glauben mir nicht,
selbstverständ-lich, säger galningen, Sie müssen es alles
selbst herausfinden.
Och detta herausfinden är vad Strøms hela
270 sidors bok handlar om. Det torde bli
svårt för utroparna gentemot utlandet, i radio
eller på annat vis, att som det brukar gå till
förklara hela boken för en stor lögn. ”Köpt”
lögn. Nej, den bär sannerligen
trovärdighetens naturliga prägel, man hittar inte på
detaljer sådana som här ges. Sanningen om
hönsfarmen var att börja med att den anlagts
på en för fjäderfäavel fullkomligt felaktig
plats, en sollös, fuktig sänka. Andra platser
funnos nog och övernog av, men en betrodd
partimedlem hade fått i uppdrag att enligt
PLANEN snabbt anlägga så och så många
statshönserier. Kanske var han en god
bolsje-vik, men om höns visste han uppenbart
ingenting, och när den främmande specialisten kom
till Povorino fann han strax att hönseriets
höns kunde uppvisa alla kända
fjäderfäsjukdomar i världen. En enda veterinär, en
gammal älskvärd man med tolstojskägg, gick och
hade sin glädje av att diagnostisera dem!
Möjligheter att isolera de värst sjuka eller
smittsamma funnos inte.
— Vi måste slakta alla hönsen, säger
Strøm.
— Det kan vi så sannerligen inte, för då
kommer vi i kollision med produktionsplanen!
Planen hade talat, ägg måste fram, bland
annat för export. Tyvärr voro hönsen inte
bara sjuka, det fattades strå och det fattades
mat till dem. Och mat fattades också till
människorna. Det finns några skildringar i boken
som icke lämpa sig för nervsvaga läsare: så
mötet på vägen en isande vinterdag med ett
levande lik, en genomförfrusen, isgrå, ihjäl-
hungrad gubbe, ännu gående, ehuru han redan
var utan röst och blick mer; tågen proppade
med deporterade som till G. P. U:s indrivare
icke kunnat betala de höga skatterna.
Kollektiviseringen hade tagit deras hem, de voro väl
för okunniga, för svaga, ofta för gamla att
begripa detta nya. Och vad skulle de göra?
Plundra? Där det fanns magasin fanns också
G. P. U:s bevakning med beväpning. Mörda?
Vem? Fly? Varthän? För resten, man orkar
inte mer. Det ryska folket är tåligt, så
obegripligt tåligt, Strøm återkommer därtill gång
på gång, ej minst i några fina skisser av
kvinnoöden och typer, till exempel den unga,
starka, vackra bondflickan Sokolova, som
slutligen hängde sig i ett av hönshusen. Dö
har man dock lov till: ”Sammanpackade i
IV kl. väntsal dogo bönderna den vintern som
flugor”, skriver han. ”Tyfus kallades det —
nåväl, hungertyfus” . .. Och detta mitt i
Centrala svart jordsområdet, Rysslands bördiga,
välsignade ”svarta jord”! — Det har ofta
nämnts att det i S. S. S. R. inte skulle finnas
arbetslöshet. Något sådant framgår ej av
Strøms bok: till honom kommer tvärtom folk
och tigger om att få arbeta för bara brödet.
Emellertid strävade Strøms hustru under
tiden i hemmet, ett enda vitlimmat rum,
omöblerat: inte ens primitiva sängar kunde fås.
Historien om hur man fick en enda kastrull
hör till det roande i boken. En grannkvinna
som fick en liten tvålbit av fru Strøm kysser
hennes händer som om det varit en skatt. En
annan grannhustru river en dag ned Lenins
porträtt från väggen och trampar i raseri
sönder det: nästa dag skyndar äkta mannen klokt
nog att köpa ett nytt! Men genom alla
små-episoder kommer vår fjäderfäkonsulent
småningom underfund med vad den ”bindgalne”
tysken menade: den fantastiska, rent
otroliga bristen på organisation och ordning,
det fruktansvärda favoritsystemet som bland
annat gjorde att partimedlemmarnas välfödda
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
