Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Ryskt - Anmälda böcker - Louis Fischer, Sovjet Journey - Alfred Badlund, Som arbetare i Sovjet - Arne Strøm, Onkel, giv os Brød - Vladimir V. Tjernavin, Jag talar för de stumma - Tatiana Tjernavin, Flykten från Sovjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIKA STIERNSTEDT
”väninnor” mitt i all nöd alltid fingo vad de
önskade, kort sagt, en korruption så cynisk
att man har svårt att föreställa sig den. Detta
är Asien! tänker man — men varför lasta
Asien?
Naturligtvis var Strøms egen existens inte
utan risker. Hade Povorinos hönseri gått helt
över styr, kunde han ställts till ansvar för
sabotage. Så går det till ibland. Därför
uppvaktade han oavbrutet de ledande i Moskva
med skrivelser: klagomål, begäran om
oumbärligt material, beskrivning på allt som
absolut måste göras innan han själv effektivt
kunde ta i. Lönlöst. Slutligen reser han då
upp till Moskva och söker audiens hos den av
påvarna han närmast anser sig ha att göra
med. Och vad inträffar? Så fort herrarna
lämnats på tu man hand, naturligtvis i en
överdådig lokal, blir ”påven” uppriktig:
— Jag är fullt på det klara med att
tillståndet i Povorino är — hm — inte
paradisiskt, men ni förstår säkert redan att det
är det ingenstans inom Sovjetunionen (kurs,
av mig).
— Nå, men varför följer man då inte de
främmande sakkunnigas råd?
— Varför och varför! En av grunderna är
att vi berövats det personliga initiativet — ni
har säkert observerat hur vi pratar och pratar
och skjuter ifrån oss ansvar, bara envar klarar
sig själv.
Länge talade denne påve sålunda och
slutligen måste Strøm fråga hur han vågade vara
så frispråkig.
— Asch, jag känner er ju gott från alla
era roliga brev och inlagor.
— Men varför då aldrig ett svar?
— Vad skulle jag svara? Vad ni skrev
var ju rätt, men erkänna det vore att erkänna
vår maktlöshet, och lika gärna då begå
självmord.
Ord och inga visor. Så har också Arne
Strøms bok blivit den mest levande skildring
av livet i Ryssland av i dag jag hittills läst,
det vill säga av vanliga arbetande människors
liv på sidan om förevisliga färdvägar. Sagan
om Povorinos hönseri är lika så god som
vilken som helst djärv satirisk roman: dess
värre är den inte dikt.
Inte mera dikt äro de två vittnesmålen av
makarna Tjernavin, som nu föreligga i svensk
översättning. Ifall nervsvaga läsare nyss
tillråddes blunda för vissa sidor av Strøms i
stort sett godmodigt berättade erfarenheter,
avrådas de nu från att alls ta någon
befattning med Vladimir V. Tjernavin, ”Jag talar
för de stumma”. Men för normala, fullvuxna
människor med vilja att tränga in i brännande
problem är denna bok ett ovärderligt
dokument och måste starkt rekommenderas. Jag
säger: läs den!
Tjernavin, med titeln professor, zoolog med
specialitet ichthyologi (läran om fiskarna),elev
av den kände polarforskaren V. V.
Saposjni-koff, hade efter revolutionen, helt hängiven
sin vetenskap som han var, fortsatt att arbeta
för denna. Sommaren 1929 befann han sig
just uppe vid Murmanskkusten, enligt uppgift
en av jordklotets dystraste platser, då han en
natt väckes av soldater: husundersökning. Vad
står på? Man hittade ingenting. Bakom denna
brutala polisåtgärd låg en lång historia.
Den berömda så kallade första
femårsplanen 1928—33, vilken som alla nu veta
misslyckades, hade trätt i kraft. Alla
industrier hade strax fått mottaga detaljerade
instruktioner hur arbetet skulle drivas upp
till en fantastisk utveckling och detta skulle
dessutom ske på ett ”nytt” sätt. Allt skulle ju
vara nytt. För fiskerinäringens vidkommande,
vilken här närmast intresserar oss, fordrade
man produktionen fyrtiodubblad (!) — det
var kategoriska order. Naturligtvis var ordern
materiellt fullkomligt omöjlig att efterkomma
ens under gynnsamma arbetsvillkor. Och i
Murmansk stod det så till att arbetarna redan
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
