Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Ryskt - Anmälda böcker - Louis Fischer, Sovjet Journey - Alfred Badlund, Som arbetare i Sovjet - Arne Strøm, Onkel, giv os Brød - Vladimir V. Tjernavin, Jag talar för de stumma - Tatiana Tjernavin, Flykten från Sovjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSKT
flydde sin väg på grund av den otillräckliga
födan (jfr Badlund och Strøm); materiel till
någon som helst väsentlig utvidgning av
produktionen saknades dessutom alldeles och såg
inte ut att ens till en bråkdel kunna anskaffas.
Den famösa Piatiletka (femårsplanen),
vilken startat med sann sovjetrysk jättereklam,
begärde ingenting mindre än rena trolleriet.
Den var så orimlig att naturligtvis också
partiledarna uppe vid polcirkeln insågo det.
Fiskeritrustens president beslöt hastigt att han
måste resa till Moskva — och försvann. Ett
möte hölls med de fåtaliga trålarnas folk
plus arbetare, vetenskapsmän och så kallade
pioniärer: de som begrepo något visste hur
farligt det var att yttra sig, men yppade dock
modigt sina tvivel. Men en av de ”övertygade
marxisterna”, en ung pojke, motionerade, om
förslag att man inte bara skulle fullfölja
regeringens order men överträffa den — ”med
120 %” — ”och fullfölja Piatiletka på
minimum (litet svårt att skilja på maximum och
minimum) av 2 x/2 år”. — Beslutet
diskuterades icke.
Uppdraget, utan folk, utan pengar, utan
alla resurser, kunde som sagt icke genomföras,
och samma var förhållandet på en hel rad
andra områden. Nöden var svår. Detta var
nödåren efter den relativt blomstrande
Nep-tidens åtstrypning och slut. Det blev då
nödvändigt att finna ansvariga eller så kallade
”skadegörare”, ”klassfiender”, vilka för att
störta Planens förträffliga idéer inte dragit
sig för att hindra livsmedlen med mera att
komma fram! Är 1930 avrättades sålunda på
en gång inte mindre än fyrtioåtta redliga
arbetare i vetenskapens tjänst, några av dem kända
i sina fack långt ute i världen, professorer,
forskare, uppfinnare, avrättades emedan som
det hette de ”verkställt skadegörelse i
arbetarnas proviantjörrådssystem”. Skall man dölja
sitt ansikte i djup blygsel eller gråta högt åt
dylika dårskaper? Bland de arresterade var
också den sjuttioårige T. G. Farmanoff,
professor vid Lantbruksakademien (förmodligen
som ”skadegörare” av spannmål!). Om honom
skriver Tjernavin: ”Efter hans arrestering
hörde jag ej av honom före sommaren 1931
då jag i Solovetsk kom underfund om att han
befann sig på ön Papov, avtjänande 10 års
straffarbete. Domen hade fallit i samband
med processen mot ”de 48”. Under sina första
fängelsedagar fick han slag, blev förlamad i
benen, var inte närvarande vid rättegången
och dömdes utan att någon anklagelse
formulerats emot honom.” — ”Det är fruktansvärt
att tänka på hans hopplöst dystra öde.”
Att inte Tjernavin själv häktades jämte de
andra synes ha berott på tillfälligheter. Men
hans tur kom. Han befann sig då i Leningrad
hos hustru och barn. Klockan tre en natt
införpassades han i Spalernaj afängelsets cell
22. Cellen hade tjugutvå britsar:
etthundraåtta personer befunno sig där. Det var mycket
enkelt: över golvet befann sig på omkring en
halv meters höjd ett nytt golv av plankor;
somliga fingo ligga på golvet under
plankorna, andra ovanpå. Britsarna innehades av
de äldsta, icke till åren men till
fängelsetiden! I ett hörn av cellen var klosetten,
spridande en vidrig stank. Över och på alla de
fängslade krälade ohyran.
Jag kan inte alltför länge uppehålla mig
vid skildringen av det nästan otroliga
fängelselivet, något att begrunda för turisterna till
det ”fria” fängelset Bolsjevo! Också endast i
förbigående kan här talas om de förhör
Tjernavin utsattes för. Det första av dem
räckte fjorton timmar utan mat eller dryck
för delinkventen. Man får en på sitt
beklämmande vis dock dråplig inblick i G. P. U :s
förhörsmetoder, Tjernavin är mycket
detaljerad och behåller, även han, mitt i allt elände,
en förunderlig humor. Emellanåt gycklar han
öppet med förhöraren. Han måste ha haft ett
beundransvärt hållbart psyke; men det får ju
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
