Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Ryskt - Anmälda böcker - Louis Fischer, Sovjet Journey - Alfred Badlund, Som arbetare i Sovjet - Arne Strøm, Onkel, giv os Brød - Vladimir V. Tjernavin, Jag talar för de stumma - Tatiana Tjernavin, Flykten från Sovjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSKT
ett språk som icke kan förstummas.
Skildringen av själva flykten från Murmansklandet
till Finland, genom vild skog och vidsträckta
moras, utan kompass, slutligen utan mat, den
glömmer man inte snart. Liksom om Försynen
hållit sin hand över dem hamnade ändå de
tre flyktingarna till sist hos en finsk
gränspostering. De tro knappt sina ögon: snygga
golv och bäddar, vitt bröd! Inga barska
rytanden. Den lille tioåringen ropar med
tindrande ögon, sedan han bekantat sig med
posteringens kock:
— Och tänk dig, han lade smör i
maka-ronin! I Lenins Gnistor (en sovjetrysk
barntidning) stod det att man i Finland inte har
bröd och flyr till Sovjetryssland för att inte
svälta ihjäl — inte flyr man från sådan mat!
Men den dag som nu är tillhör familjen
Tjernavin den stora skara av landsflyktiga
och fosterlandslösa som från alla
diktaturländerna söka sig ut i hopp om fristad,
andrum, ett om än torftigt uppehälle utanför
hem
landet. Professor Tjernavins bok slutar med
orden: ”de avrättade ’skadegörarnas’ änkor
och faderlösa barn äro förvissade om att
världen inte känner deras tragiska öden. De
kunna inte tro att en kristen och civiliserad
mänsklighet känner till denna fruktansvärda
grymhet och låter den fortgå.”
Men fortgår den då?
Ja. Tjernavin talar själv om hur en del av
straffarbetarna i norr sedermera förflyttades
ner till kanalbygget mellan floden Moskowa
och Volga, åter ett av dessa ryska storverk
som skola kosta människoliv och åter
människoliv, uppehållande en tradition ända från
Peter I:s tid och förr .. .
Häromdagen, när jag fick min Journal de
Moscou, läste jag bland annat vackert också en
vacker notis om hur duktigt någon så kallad
stötbrigad visat gott exempel vid arbetet på
just detta nya kanalverk, vilket man tycks vara
helt stolt över på högre ort. Men notisen avsatte
intet annat än en bitter eftersmak inom mig.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
