Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Moberg: En bibliotekarie. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM MOBERG
EN BIBLIOTEKARIE
Molins Efterträdare, innehavare av
blomsterhandeln i Allmänninge, sitter om kvällen
som bibliotekarie vid Folkbibliotekets
ut-låningsbord. Biblioteket är inrymt i ett litet
krypin bredvid Nya matserveringens matsal
— samhällets enklaste och billigaste
spis-ningsställe. Platsen vid utlåningsbordet är
icke* vidare eftertraktad; den är oavlönad.
Blomsterhandlaren har tagit den frivilligt
och suttit här troget två kvällar i veckan
under flera år. Han har icke begärt någon
ersättning för sin syssla; han är sådan, att
han aldrig förstår att göra sitt arbete
fruktbärande. Här får han sitta de båda kvällarna
i veckan och inandas andra dofter än bland
blomlagret i sin butik. Rummet är inpyrt
med gammalt matos, med tobaksrök och
unkna lukter, och det händer att ovarsamma
besökare efterlämnar spottblaskor på golvet.
Och rummet är litet och kvavt, ett riktigt
krypin har biblioteket som lokal. Men den
frivillige bibliotekarien sitter här utan knot
år efter år.
Bokbeståndet inrymmes i två skåp, som
han andäktigt låser upp de båda gångerna
i veckan. Låntagare kommer in och granskar
bokryggarna och slår upp ett tag — boken
går för det mesta tillbaka till hyllan. Här
finns många böcker, som ännu aldrig någon
lånat i Allmänninge. Det är mest sådana, som
blomsterhandlaren köpt på eget bevåg Först
lät man honom nästan ensam bestämma vad
som skulle köpas. Men så visade det sig, att
han inte var någon bokkännare. Åtminstone
icke en sådan bokkännare som man begärde
på platsen. Han skaffade nästan uteslutande
sådant som ingen ville låna. Sakkunniga var
nödsakade att ta hand om inköpen, och sedan
tog utlåningen bättre fart.
Molins Efterträdare — han har ju ett eget
namn, men det har man glömt bort, så nu
får han alltid bära sin efterträdares med ett
litet tillägg — ter sig för allmänheten som
en inbunden och invecklad person. Han är
affärsman, men intresserar sig icke för
affärer. Han skall sälja blommor, men sitter
för det mesta i tankar på trappan
utanför sin butik. Och hela samhället säger, att
blomsterhandeln kunde drivas upp
betydligt av en innehavare, som ägnade sig litet
mindre åt meditation på trappan och litet
mer åt butiken där innanför. Molins
Efterträdare intresserar sig mer för gamla
filosofer än för ett gott bokslut.
Han är bokbiten — det är därför han
sitter som frivillig bibliotekarie på
lånbiblioteket. Han vill tjäna böckerna. Som
affärsmän för han ju handelsböcker — men han
slår oftare upp andra volymer, driven av
begäret att få veta vad som är meningen med
det hela. Det vet han ännu icke, trots allt
vad han läst, men han känner, att vad man
kan vinna här i världen, det måste man
kämpa sig till inom sig själv. Och under
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
