Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans G. Bengtsson: Äreräddning för Campeadoren - Anmälda böcker - Ramón Menéndez Pidal, The Cid and his Spain
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS G. BENGTSSON
ningar, så att han i förbigående är i stånd att
korrigera denne rörande ett felaktigt årtal i
Olof den heliges ungdomsliv som viking. Men
det är mindre rättandet av smådetaljer än hela
grundinställningen som skiljer dem åt. Dozy
såg det medeltida Spanien från arabisk
synpunkt, älskade det lärda och kultiverade liv
som blomstrade vid halvöns muhammedanska
hov och uppfattade de kristna uppe i norr
övervägande såsom fördärvliga barbarer,
bestämda att slutligen förstöra Spaniens moriska
kultur liksom deras västgotiska förfäder tusen
år tidigare förstört vad som fanns kvar av den
romerska, eller som senare conquistadorer
skulle komma att bete sig i Mexiko och Peru.
Cid blev för honom någonting mittemellan
Alarik och Pizarro, mest lik den sistnämnde,
och de andalusiska krönikörernas hjärtliga
förbannelser över den förfärlige Campeadoren,
som besegrade deras furstar i många bataljer
och tog från dem det vackra Valencia för att
själv sitta som furste där, tedde sig för den
kongeniale holländaren nära nog som den
objektiva sanningen.
I det föreliggande verket är
grundåskådningen en annan. Dess författare ser naturligt
nog de spanska affärerna från de kristna
staternas synpunkt, och det varma pris han
skänker tiohundratalets spansk-muhammedanska
kultur på skilda områden hindrar inte att
hans hjärta stadigt är hos de stridbara
herrarna av Leon, Kastilien, Navarra och
Ara-gonien, vilka småningom skulle lägga den
prunkande moriska södern under sitt välde.
Cids levnad inföll vid en ytterst viktig
tidpunkt, då halvöns politiska vågbalans för
första gången började sänka sig till de
kristnas förmån; en period då deras stater tidvis
varit reducerade till obetydliga lydländer
under Cordovas kalifer började nu avlösas av
en motsatt, varvid mer än en betydande
muhammedansk stat, uppkommen ur det
sönderfallna kalifatet, fick bekväma sig att med
tung tribut erkänna Kastiliens eller Leons
konung som sin överherre; och Cid framstår
som en betydelsefull figur vid
åstadkommandet av denna stora omsvängning i halvöns
förhållanden. Men det är klart att det politiska
perspektivet förskjutes till hjältens fördel i ett
verk som detta, där alla detaljer grupperas
kring honom; hans reala, rent politiska
betydelse skulle näppeligen tett sig tillräckligt
stor för ett sentida jätteverk som det
föreliggande, om inte hans postuma roll som litterär
nationalhjälte tillkommit — detta så mycket
mindre som hans politiska vinster åt de kristna
till största delen åter gingo till spillo under
hans sista år, när de fruktansvärda
almora-viderna kommo över från Afrika för att sätta
stärkelse i sina uppmjukade andalusiska tros
förvanter och till en tid fylla alla kristna
hjärtan med förnyad respekt för Islams vapen.
Den poetiske Cid förblir utan tvivel, även i en
så lysande äreräddning som den föreliggande,
en större och värdefullare spansk tillgång än
den rent historiske.
Man äreräddar åtskilligt i vår tid; det finns
gott om vidhjärtade skribenter och lika gott
om mörka historiska reputationer, och
äreräddning är en angenäm sysselsättning, där
sådana gåvor som skarpsinne, lärdom,
fördomsfrihet och så kallad psykologisk inlevelse
kunna få övas i allsköns oväntade
sammanhang. Sålunda kan man i våra dagar läsa
upplyftande ting som så svårbearbetade
hjälteämnen som Robespierre och Caligula samt till
och med finna verk där ett visst mått vänlig
förståelse ägnas åt markis de Sade; och endast
ett relativt fåtal alltför motspänstiga fenomen
— sådana som Heliogabalus, Gilles de Rais,
Knipperdollink, Per Enebom och
fältmarskalken greve Klingspor — synas alltjämt få
vänta på biografer sinnade att framställa dem
såsom respektive missförstådda dygdemönster
och beklagligt underskattade begåvningar.
Men det svåraste med äreräddningar är inte
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
