Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Brev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
Det är inte svårt att förstå, att ”Seven
Gothic Tales” har blivit en best seller i
Amerika — det land, där millionärerna bo i
imiterade tempel, riddarborgar, dogepalats och
så vidare. Men man kan med säkerhet säga,
att ”Syv fantastiske Fortællinger” inte blir en
”klassiker” i Danmark eller i Norden
överhuvudtaget.
III.
Det har under denna höst kommit ut ett
otal romaner i Danmark, de flesta mycket
tjocka. Det utländska mod, som under senare
år har gynnat romaner av samma omfång som
Dickens’ eller Zolas, har hälsats med glädje
av alla danska författare med skrivklåda och
skrivmaskin.
Apropå skrivmaskiner. Ju ”vetenskapligare”
de flesta så kallade litteraturvetenskapliga
undersökningar utge sig för att vara, till desto
mindre nytta äro de. Där den vetenskapliga
tendensen går in, gå de kritiska egenskaperna
gärna ut — och på det sättet uppstår
liltera-tur-pseudovetenskapen. Men en kritiker hyser
då och då vissa förmodanden, som han gärna
skulle vilja se som föremål för en
vetenskaplig prövning, om det vore möjligt. Så till
exempel förmodandet om skrivmaskinens
inflytande på litteraturen som konst. Fler och
fler författare ha satt sig i stånd att knacka
ner sina verk direkt på maskin. Det är
praktiskt och ekonomiskt — men vad betyder denna
färdighet för litteraturens kvalitet? Kritikern
bildar sig en uppfattning — och i regel är
den personliga uppfattningen den högsta
kritiska instansen. Men i detta fall törstar han
efter en exakt bevisföring. Om
”litteraturvetenskapen” på något sätt är vad den utger
sig för, borde den kunna ge ett exakt och i
detalj utförligt svar på frågan, på vad sätt
skrivmaskinens utträngande av pennan har
påverkat litteraturen!
Och härvidlag skulle en hel del av de
danska romaner, som utkommit i år, kunna
göra tjänst som material för undersökningen.
Särskilt rekommenderas Johannes Wulffs ”Et
Menneske saar og høster”.
Den romanläsande publiken gör sig säkert
i allmänhet inte den rätta föreställningen
om den viljeanspänning recensenterna måste
prestera för att sköta sin syssla — under
förutsättning att de äro samvetsgranna. Många
romaner (ingalunda bara de danska) äro så
sömngivande, att man förundrar sig över, att
det skall vara nödvändigt att gå till apoteket
för att få sömnmedel, så länge
romanindustrien är still going strong. Artificiella
sömnmedel äro dessutom betänkliga med hänsyn
till hälsan. Varför då icke bruka naturliga?
De äro kanske dyrare i inköp, men de vara
desto längre.
Till ovannämnda bruk bör man inte
anbefalla verkligt dåliga romaner, utan
halvgoda. Johannes Buchholtz’ nya roman,
”Men-nesker vil være Guder”, är så sagolikt dålig,
att den redan av denna orsak håller läsaren
vaken. Men Johannes Wulffs och Paul la Cours
romaner göra förträfflig tjänst.
Johannes Wulff är dansk prosas
professionelle mumlare.1 Hans första roman, ”Oh
Ungdom”, är fortfarande hans bästa. Den nya har
man glömt, innan man läst ut den. Och det
värsta är, att man sitter där med den
förebråelsen, att man kanske har tagit fel, och att
författarens omisskännliga talang nog kunde
förtjäna ett mera vaket erkännande. Men han
gör ett alltför långtråkigt bruk av den.
Paul la Cour är lyriker och kritiker, och
i båda dessa egenskaper utpräglat halvgod.
Som romanförfattare är han halvdålig. Om
Paul la Cour ändå hade lyckats bli grundligt
utskälld för denna roman. Men han har
närmast fått beröm — av människor, som voro
tydligt sura och förnärmade över att ha måst
1 Johannes Wulff är bl. a. författare till ”Man
gaar og mumier” och ”Nye Mumlerier”.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
