Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Biografier - Anmälda böcker - Stefan Zweig, Maria Stuart - Ingvar Andersson, Erik XIV - Frans G. Bengtsson, Karl XII:s levnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFIER
Stefan Zweig: Maria Stuart. Översättning av Hugo Hultenberg. Skoglunds.
11:—.
Ingvar Andersson: Erik XIV. En biografi. Wahlström & Widstrand. 8:50.
Frans G. Bengtsson: Karl XII:s levnad. Till uttåget ur Sachsen. Norstedts.
9: 50.
Recenserade av RAGNAR S VA N ST RÖ M
Det är ganska sällsynt här i landet, att vi
såsom denna höst begåvas med två
originalbiografier över svenska kungar på samma
gång. Frans G. Bengtsson har publicerat
första delen av sin med spända förväntningar
emotsedda bok om Karl XII, och Ingvar
Andersson har gjort honom sällskap med en
studie över Erik XIV. På bokhandelsdisken
föreligger dessutom ett översättningsarbete i
samma genre, Stefan Zweigs digra bok om
Maria Stuart. Alla dessa tre böcker locka med
goda författarnamn, högdramatiska ämnen
och ståtlig utstyrsel — särskilt Skoglunds
förlag förtjänar en eloge för det förnämliga
sätt, varpå det presenterat Zweigs arbete. De
böra också samtliga ha förutsättningar att
nå upp till favoritklassen i julens bokflod
— detta i trots av att de sinsemellan äro
varandra så olika som gärna är möjligt.
Lundadocenten Ingvar Anderssons, skalden
och essayisten Frans G. Bengtssons och
romanförfattaren och yrkesbiografen Stefan Zweigs
böcker ha knappast något annat gemensamt
än att de alla tre handla om historiska
gestalter, vilka skola framställas på ett för den stora
allmänheten begripligt sätt. Sida vid sida
finner man här tre fundamentalt skilda
åskådningar beträffande det rätta sättet att
levandegöra historiens stora personligheter. Ingvar
Anderssons i bästa bemärkelse konservativt
traditionella metoder och mål stå i rakt
motsatsförhållande till Stefan Zweigs radikalt
betonade modernism. Vad Frans G.
Bengtsson beträffar, karakteriseras han kanske bäst
såsom en vilde i de historiska
levnadstecknar-nas läger. Han är ”un homme å part” och
bildar som sådan sitt eget parti.
Om man går med på att en historisk
framställning i första rummet bör vara sann eller
vad man kallar riktig, kan man kanske
uttrycka skillnaden mellan de tre författarna på
följande sätt: Ingvar Andersson tror såsom
den skolade fackman han är, att det finns en
absolut historisk sanning, att det finns
möjligheter att nå fram till denna sanning och att
man även i en populär framställning i första
hand bör inrikta sig på att finna den. Frans G.
Bengtsson åter letar efter den relativa
sanningen, det vill säga han förklarar, att han
skriver om vad han tänker om Karl XII och
ingenting annat, sak samma vad männen av
facket sagt eller komma att säga. Stefan
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
