Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Biografier - Anmälda böcker - Stefan Zweig, Maria Stuart - Ingvar Andersson, Erik XIV - Frans G. Bengtsson, Karl XII:s levnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFIER
”Han är större än någonting han utfört;
och för fantasien, som inte dömer, räknar
och mäter, utan som endast ser och lever
med, förblir han alltid till sitt väsen den
oövervinnelige.”
Så skrev Frans G. Bengtsson år 1929, då
han i essaysamlingen ”Litteratörer och
militärer” — av hans läsare bevarad i tacksam
hågkomst — publicerade en uppsats om
Karl XII, och i den andan skriver han än
i dag. Han jämför karolinerna med goter,
vandaler och vikingar, vilka en gång för länge
sedan drogo ut från Norden, skänkte sitt
hemland ett namn och en legend och sedan
för-svunno:
”Men äran och ryktbarheten hade de vunnit,
och den skulle dessa deras sista nordiska
efterföljare också vinna: den sällsamt
efter-fikade vinning, som enligt Shakespeares
sorgmodige skogsfilosof endast är en bubbla.
Endast en bubbla — må så vara; ty den
rymmer ingenting handgripligt eller nyttigt,
värmer föga, här elden falnat, duger inte att göra
smörgås av eller sätta på bank, och till
mänsklighetens allmänna fromma bidrager den inte
stort. Likväl är den utan tvivel en mycket
märkvärdig bubbla, skönare än allt annat,
skimrande som regnbågen i oemotståndlig
glans, häftigare åtrådd av många än rikedom
och kvinnokärlek ... Mod, trots, styrka,
frihet, lycka, makt och äventyr äro de sju
färgerna i dess harmoni; och alla
vardagsmänniskans älskade nyttigheter sjunka ned till
tarvlighet bredvid den.”
”Sålunda drogo de nu alla ut, i detta års
senvinter och klara vårdagar, och ringlade
längs många vägar långsamt söderut i blåa
kolonner: alla kungens ryttare och alla
kungens män, med kungen själv och Hultman
och hundarna och Pipers kaross och allt:
många att draga ut, få för att en gång komma
tillbaka. De gingo mot längre färder, större
företag och hårdare öden än de nu kunde
förutse; mot ett slut, som skulle bli ett för de
flesta, sedan kulor och pikar, fältsjuka och
polska pockor, Severiens svält, Ukrainas frost
FRANS G. BENGTSSON
och Sibiriens långa år gjort sitt. Tattig, fattig
krigsman, döden skall du lida.’..
Citaten äro hämtade från ett kapitel, som
heter ”Alla kungens ryttare och alla kungens
män” och som handlar om hur det gick till,
när karolinska knektar drogo ut till sina
första bataljer. Detta kapitel bildar ett av
bokens höjdpunkter; det är lika varmt tänkt
som vackert formulerat. Det är gjort med en
konkret fantasi, som springer fram ur andakt
och beundran. Det är en diktare med levande
inspiration, som här fört pennan.
Inspirationen har nu alltid varit en av Frans G.
Bengtssons starkaste tillgångar; i detta fallet betyder
det emellertid ej, att han fabulerar. Ty han
är på sitt speciella sätt en mycket lärd herre;
han blir också ett utomordentligt exempel på
den gamla satsen, att äkta inspiration springer
fram endast ur långvarigt umgänge med
materialet och med de gestalter, som behandlas.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
