Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Josef och hans bröder - Anmälda böcker - Thomas Mann, Den unge Josef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEF OCH HANS
BRÖDER
Thomas Mann: Den unge Josef. Översättning av Bertil Malmberg. Bonniers. 6: 50.
Recenserad av ARTUR LUNDKVIST
Med den stora romanen ”Bergtagen” (”Der
Zauberberg”) inledde Thomas Mann ett nytt
skede i sitt författarskap. Självfallet måste
hans tidigare diktning i förhållande till hans
senare bli föremål för olika värdering; för
mig framstår emellertid Thomas Mann som
en verkligt stor diktare först med sina sista
verk. Det tycks mig uppenbart att hans konst
sedan länge höll på att stelna och förfrysa
då han på något sätt, som förblir hans egen
hemlighet, lyckades frigöra sig och nå
fruktbar kontakt med sitt väsens dubbla sidor.
”Bergtagen” gör till dels intryck av att röra
sig i väldiga cirklar kring en inre kris, som
på en gång har karaktären av en
upplösnings-och en förlösningsprocess. Först med den
stora trilogien ”Josef och hans bröder” kan
motsättningarna i Thomas Manns natur anses
ha nått sin fulla konstnärliga enhet. Det har
också blivit ett diktverk i egentlig mening,
skenbart utanför nutiden men i verkligheten
fött ur denna tid i långt ursprungligare
bemärkelse än det allra mesta i modern
litteratur. Den svenska tolkningen omfattar nu,
förutom den tidigare utkomna första volymen,
”Jaakobs upplevelser”, även verkets andra
del, ”Den unge Josef”.
Först och främst är det ett mästerverk ur
ren berättelsesynpunkt. Denna återgivning av
ett förlopp, välbekant från bibliska historien,
bär på ett mirakulöst sätt prägeln av att ha
växt fram, spontant, otvunget, en smula
nyckfullt, men med en sant vegetativ ro och
harmoni. Allt är buret av en omedelbar
inspiration som inte synes veta av någon
ansträngning, endast flödar och glittrar för att lösa
alla det stora konstverkets problem lekfullt
och med drömlik säkerhet. Med vilken
fascinerande konst framföres inte berättelsens båda
huvudpersoner i den scen där den sköne
ynglingen Josef sitter vid brunnen i svärmisk
månförälskelse, sammansatt av
självbespeg-lande jagdyrkan och en nästan kvinnlig lust
att behaga människor såväl som gudar, och
dit den åldrade Jaakob kommer för att ta
honom i kärleksfull upptuktelse, han själv
en tältande nomad, mäktig men mild, ständigt
försjunken i gudagrubbel. Bakom sig har han
ett sällsamt hopflätat förflutet och därom
handlar första volymen; det är den
bedrägligt undfångna fadersvälsignelsen, flykten
undan Esau, önskedrömmen med himlastegen,
den långa tjänsten hos Laban, besvikelsen
med Lea och lyckan med Rakel, uppstigandet
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
