Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Josef och hans bröder - Anmälda böcker - Thomas Mann, Den unge Josef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
till rikedom och stamfadershärlighet. Allt
detta är förunderligt konkret och månklart
lysande samtidigt som perspektiven ständigt
skjuts in i varandra och det ena handlings-,
symbol- eller tankemönstret skymtar bakom
det andra: en nästan magisk förening av
påtaglig omedelbarhet och djupt urtidsdunkel,
av sinnesnärhet och fjärrverkan.
Andra delen om ”Den unge Josef” når inte
fullt lika högt. Konsten är densamma, men
själva förloppet verkar liksom tunnare. Det är
Josefs förhållande till fadern och till
bröderna som avhandlas. Ynglingen tillväxer
hastigt både i skönhet och visdom, men det
kan inte undvikas att han blir lite bortskämd
och egenkär. Han tror att alla är lika svaga
för honom som fadern uppenbart är, han tror
att Gud och ödet har en outrotlig förkärlek
just för honom och han drömmer underbart
storslagna drömmar. Men hans bröder,
uppfyllda av tunga och jordbundna lidelser, hyser
avund och agg mot honom, emedan han
tränger ut dem alla i faderns hjärta och
slutligen rentav lyckas avlocka den gamle sin
moders brudklädnad, liktydig med
förstfödslo-rätten, fadersvälsignelsen. Det blir för mycket
för dem och de drar bort från hemmet med
sina hjordar. Efter en tid sänder fadern i väg
Josef för att besöka dem och blidka dem, det
är menat som en lätt bestraffning av den
alltför gynnade älsklingssonen men också av
honom själv, fadern, som alltför villigt följt
sin förkärlek och därför nu måste lida
skilsmässans smärta. När bröderna får se Josef
kastar de sig över honom i blint raseri, störtar
honom i den uttorkade brunnen och gör sig
sedan kvitt honom för alltid, tror de, genom
att sälja honom till några förbidragande
köpmän och låta fadern förstå att ynglingen
dödats av vilddjur. Sorgen överväldigar
Jaakob, han sitter i askhögen under den
brännande solen och skrapar sina lemmar med
skärvor. Han misstror sönerna och de
kom
mer alls inte närmare honom såsom de
hoppats. Årens dunkel breder sig över minnen
och sorger, men i den gamles drömfyllda
medvetande vandrar Josef evigt ung och skön
bortom en fjärran horisont.
Själva berättelsen är emellertid bara en
sida av denna sammansatta bok. Oupplösligt
invävt i dess mönster slingrar sig alla de
underfundiga tankemotiven, de åt alla håll
förgrenade analyserna, de på en gång
djupsinniga och lekfulla symboltydningarna som
både stöder varandra och upphäver varandra.
Vad Thomas Mann ständigt har för ögonen
är övertygelsen om alltings mångfaldiga
innebörd, en övertygelse som utgår från hans egen
natur och alltigenom bär prägeln av personlig
upplevelse samtidigt som den omisskännligt
utformats under inflytande av hans båda stora
samtida Einstein och Freud. Han har funnit
att vad som synes vara ofta är en förklädnad
för något alldeles annat, som ligger djupare
och är långt mera sammansatt, och att varje
företeelse även på ett eller annat sätt
inrymmer sin motsats. Han har fördjupat sig i det
uråldriga, bortglömda symbol- och
drömtänkandet och rekonstruerat en
föreställningsvärld vilken på en gång försätter de bibliska
tilldragelserna i ett nytt ljus, som ger dem en
ny, betydelsefull innebörd, och visar hur
djupa rötter människans psykiska liv har i de
väldiga, dunkelhöljda tidsepokerna före den
historiska civilisationen. Han har inte bara
mer eller mindre tillgodogjort sig det nutida
tänkandets resultat beträffande tidens och
-rummets problem utan även förmått omsätta
detta vetande i sin diktning på ett åskådligt
och meningsfullt sätt. Hans tanke har
överhuvud på ett märkligt sätt befruktat hans
fantasi, hans poetiska instinkt.
Det talas mycket om en ständig återkomst:
det som skett en gång måste ske om och om
igen, men samtidigt sker det varje gång för
första gången. Universum är oändligt och
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
