Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Ahlenius: Stor tidssatir i litet format - Anmälda böcker - Pär Lagerkvist, I den tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOR TIDSSATIR
I LITET FORMAT
Pär Lagerkvist: 1 den tiden —. Bonniers. 3: 75.
Recenserad av HOLGER AHLENIUS
Till stor och obotlig förargelse för
snusförnuftets representanter i alla läger har Pär
Lagerkvist aldrig hört till de lättbegripliga
diktarna. Det är nu en gång inte oss
vardagsmänniskor förunnat att alltid kunna följa en
grubblare och visionär på hans patetiska
vandring i fj ärrsynernas undanskymda land. Och
anmälaren skall för sin del gärna erkänna,
att det finns några av diktarens nya
prosastycken, vars innebörd han inte riktigt fattar;
det gäller, närmare bestämt, de tre sista i
samlingen. Men så ha i gengäld de återstående en
tydlighet, som man skulle vilja kalla
fruktansvärd. I varje fall skall man vara åtskilligt
förstockad för att inte förnimma den mäktiga
andliga utstrålning, vilken slår en till mötes
från nästan varje sida som denne store
nutids-diktare signerat. I Pär Lagerkvists böcker
inandas man en fjälluft, som omedelbart
förråder, att man förflyttats till ett vida högre
plan än den genomsnittliga dagslitteraturens.
Och likväl är det ett antal tidssatiriska
miniatyrer som denna gång flutit ur diktarens
penna. Linjen är tämligen ny i Pär
Lagerkvists författarskap; den framträdde första
gången i ”Bödeln” och är hos denne
andlighetens riddare betingad av det barbariets
in
brott i Västerlandet, som vi alla bevittnat med
sorg och grämelse i våra hjärtan. Främst
bland dessa små tidssatirer står utan ringaste
tvivel ”Det lilla fälttåget” — även publicerad
i denna tidskrift — vari det moderna Sparta,
som vuxit upp i några europeiska stater,
gisslas med ursinnig frenesi. Denna mardröm
om nutida krigsgalenskap, vari även de små
barnen uppfostras att deltaga med liv och
själ, berättas i en ton av skenbar
självfallenhet, som gör avsedd, mångdubbelt upprörande
verkan och bringar i erinran
världslitteraturens fruktansvärdaste satir, Swifts ”Modest
Proposal for Preventing the Children of Poor
People in Ireland from being a Burden to
their Parents or Country”. Så som Swift där
kallblodigt beräknar barnkropparnas
näringsvärde, så talar Lagerkvist här om den
kämpande och blödande barnahärens militära
prestationer, som om det vore den naturligaste
sak i världen. Må det inte sägas, att satiren
skjuter över målet! För att påvisa motsatsen
räcker det med en hänvisning till Mussolinis
balillor och den tyska Hitlerjugend. Och
må man inte komma och påstå, som det
gjordes i fråga om ”Bödeln”, att Pär
Lagerkvist avsiktligt vältrar sig i smuts och fasor.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
