Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Björkman: Mästerstycket - Anmälda böcker - Sigfrid Siwertz, Sista äventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL BJÖRKMAN
SIGFRID SIWERTZ
digs än en som talar om havets blåhet i allra
största allmänhet; det vittnar dock om en
viss vidhet i intressena hos den resenär som
låter sin engelske kamrat i restaurangvagnen
med servetten modellera inte bara Hitler utan
också Spöket på Canterville; och kan man väl
annat än känna trivsel samman med en herre
som får oss att med vidgade näsborrar insupa
atmosfären från Shakespeares Ardennerskog,
Offenbachs ”Frihetsbröderna” och Delacroix’
Blodbadet på Chios”? Det är nu en gång
för alla icke sympatiens föremål utan
rikedomen på friska sympatier i det förflutna och
det närvarande som är välgörande hos
mänskligheten !
Med sin solida kunskap och sin glättiga
förälskelse har Sigfrid Siwertz den rätta gåvan
att teckna en speciell atmosfär så att vi precis
där känna oss hemma. Och ingen bildad
svensk för vilken Europaresornas äventyr äro
de yppersta bland äventyr skall kunna låta
bli att tycka om själva den sorglösa och
optimistiska reseatmosfär, som andas ur så många
sidor av denna novell. För nyanserna i alla
de långa resetimmarna mellan Köln och Gare
du Nord har den tränade resenären Sigfrid
Siwertz en förunderligt fin känsla; för
rese-erotikens alltid lika spännande äventyr har
författaren till ”Ämbetsmän på äventyr” ett
öppet sinnelag; de lätt men säkert
skisserade stämningarna från Paris’ bulevarder,
kaféer och teatrar göra Kjell Strömbergs
svåger all heder, och med förtjusning noterar
man de maupassantska detaljerna i målningen
av det parisiska hotellrummet med den
knakande parketten, den röda mattan, det stora
klädskåpet, trymåns halvblinda spegelyta över
cheminéen och pendylen, som för alltid
stannat på halv sex.
Och så mitt i denna värld, sedd med så
mycken förälskelse, ritad med så mycken
munter ironi, kommer allt det bästa hos den
utomordentliga människan Sigfrid Siwertz till
sin rätt. Det sker först på några sidor där
humanisten får ordet och där författaren utan
några patetiska åthävor och utan, att höja
rösten eller mista besinning och
behärskning talar om det öde som det nya
Tysklands tjocka stövlar låtit övergå några av de
yppersta bland Berlins familjer; det är ett
stycke koncentrerad Feuchtwanger, och
bitterheten i det öde som här rullas upp skall
säkert kännas som en personlig angelägenhet
också för oss många nordiska fullblodsarier,
vilka som sina vackraste Berlinminnen räkna
aftnarna i de nu tillbommade, kanske en
smula semitiskt beblandade — vem tänkte
väl på det den gången? — borgarhemmen
utmed Lützowufer, där Tysklands finaste
liberala humanism stämde möte. Det är den
historiska sidan av allvaret, om man så vill, och
den kompletteras av den personliga
uppgörelse, som ger denna mästarnovell dess
förklaring och dess slutvinjett: i en besinnande
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
