Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Agnes v. Krusenstjerna, Fattigadel, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Agnes von
Krusen-stjernas nya roman
Agnes von Krusenstjerna:
Fattigadel. (Viveka von Lagercronas historia I.)
Roman. Bonniers. 9: 50.
Agnes von Krusenstjernas nya roman är
originellt komponerad. Som förspel tjäna de
självbiografiska anteckningar, som den
fyrtioåriga Viveka von Lagercrona-Duwall
nedskrivit i ett spanskt nunnekloster. Denna sjuka
och plågade, numera bortgångna kvinna ser
i halvt drömlikt, halvt extatiskt tillstånd
tillbaka på sin sorgliga barndom och sitt
skövlade liv. De människor, som stått henne nära
och gjort henne ont, passera revy med
drömbilders etsande tydlighet, och hela skildringen
bäres av en flämtande intensitet, som inte kan
undgå att göra intryck. Men den olyckliga, av
demoner jagade kvinna, som här biktar sitt
rabiata hat och sin hämndlystnad mot alla
som förorättat henne, förmår inte riktigt inge
någon sympati och knappast ens det rätta
medlidandet; därtill är hon själv alltför hård,
alltför litet överseende.
Lyckligtvis blir det i fortsättningen inte
hennes egen stämma man hör. En annan
berätterska redogör för sitt sista besök hos
Viveka von Lagercrona, och det är denna
andra berätterska som först ger en
skrämmande men oändligt suggestiv bild av den
sjuka i hennes sista jordiska fristad —
nunne-hospitalet i Malaga — och sedan på
grundvalen av den avlidnas egna papper berättar
om hennes barndom. Denna berättelse, som
med undantag för enstaka utbrott är hållen
i en vida lugnare och mer behärskad ton,
utgör den egentliga romanen. Men dessa
inledande avsnitt, där den sinnessjuka ställes
för våra blickar, kasta effektfullt sitt flackande
sken över hela den följande
barndomsskildringen; de obetydligaste tilldragelser i den
lilla Vivekas liv, de finaste dagrar över
själs-landskapet förtätas och intensifieras, få en
helt annan innebörd och mening, då man på
detta sätt redan från början har
slutperspektivet i ständigt ögonsikte.
Viveka von Lagercronas barndom är en
idyll, i den meningen nämligen, att den är
AGNES von KRUSENSTJERNA
sorgfälligt, ja, ängsligt avstängd från
yttervärlden. Det finns idyller av olika slag, soliga
och tragiska, trista och muntra. Detta är en
den djupa och intensiva vantrevnadens idyll.
Fattigadel — det föraktfulla ordet får här
utgöra en sammanfattning inte bara av en viss
social grupp utan av allt det bornerade
trångsinne, den enfaldiga självupptagenhet, det
högmod mitt i armodet, det hyckleri och
den kärlekslöshet, varmed Agnes von
Krusenstjerna utrustat familjerna Lagercrona och
Macdougall och deras monotona, andefattiga
liv i en liten svensk garnisonsstad omkring
sekelskiftet. Enstaka familjemedlemmar bryta
sig väl. ut ur detta schema i dess skiftande
sammansättningar, men själva
grundstämningen, atmosfären, förmå de inte rubba, och
den har författarinnan på ett lysande sätt
fångat och återgivit i all dess beklämmande
tristess. Särskilt en företrädare för denna
bedrövliga mentalitet fäster sig outplånligt i
ens minne; det är modern, den inskränkta,
självtillräckliga och i alla avseenden osunda
Sofia von Lagercrona, en figur, som är sedd
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
