Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Harry Martinson, Nässlorna blomma, anmäld av Georg Svensson - Olle Hedberg, Att få tillhöra dig, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
satir. Men alla frestelser i den vägen äro
undertryckta i den konstnärliga sanningens
intresse. Martin själv visste icke vad
indignation ville säga, och den självömkan han kände
var icke socialt motiverad. Hans fiender hette
kärlekslöshet, råhet och dumhet, och han
härledde alla sina olyckor från det förhållandet,
att han saknade anhöriga, som brydde sig om
honom. Men det var denna människornas
likgiltighet och hans stumma ensamhet, som
gjorde honom till diktare. Ty det är om detta,
som boken handlar: en diktares födelse. Det
är Martins fantasi, som hindrar honom från
att förfrysa, den klär in honom i en varm
kofta av drömmar och syner. Det är den, som
får nässlorna att blomma och som gör boken
icke till ett outhärdligt socialt dokument utan
till ett triumferande vittnesbörd om
människo-andens förmåga att uthärda och övervintra.
Harry Martinsons minne har alltid varit
förbluffande. Det är jämförelsevis lätt att
direkt inför ett naturintryck omsätta det i en
träffande formulering, en poetisk bild. Att
göra det inför en minnesbild, när
associationen mellan intryck och tanke ej är spontan är
betydligt svårare. Martinson har denna
förmåga att friskt återuppleva mer än någon
annan svensk författare. Men han har aldrig
bevisat det bättre än med sin sista bok. Denna
barndomsbild är förbluffande autentisk och
oförfalskad. Den är alltigenom given inifrån
sitt objekt. Barnets långsamma tillväxt i
andligt avseende avspeglas successivt i
skildringen. Treåringens värld är olik femåringens
och dennes olik tioåringens. Att sätta fingret
på just i vad avseende den förändrats går inte,
växten förlöper fullkomligt organiskt och kan
endast uppfattas i sin helhet, då myllret av
enskilda reaktioner smält samman till ett
medvetande. Det är först sedan man läst romanen
till slut som man på allvar intas av beundran.
Man tycker sig ha varit med om något
paradoxalt: kunde ett barn med konstnärliga
uttrycksmedel återge sin långsamma erövring av
yttervärlden och det mänskliga psykets
möjligheter skulle resultatet bli ungefär detta.
Till slut några ord om Martinsons stil. Den
har varit en nagel i ögat på många. Den har
klandrats för tillgjordhet, förkonstling,
språklig ofärdighet. I denna bok är den enklare
och mindre utmanande än tidigare, vilket icke
hindrar, att den alltjämt ger kriarättarna full
sysselsättning och ibland stöter även mera
fördomsfria för pannan. Men man får inte begära
det orimliga. Man kan inte fordra av en
expressionistisk målning, att den skall vara
akademisk till sin färg och form. Man kan
icke begära, att en naivistisk mystisk effekt
skall uppnås utan uppoffrande av realistisk
illusion. Martinsons ordkonst har i själva
verket mera gemensamt med samtida svensk
bildkonst, sådan den företrädes av bland andra
Hilding Linnquist, Vera Nilsson, Bror Hjorth
och Sven Erixon, än med det mesta av
samtida litteratur. Inför ett motiv, som tar honom,
släpper han hela kopplet av intryck och infall
löst, sinnena formligen tumla om varandra
för att gripa upplevelsen. Resultatet av en
sådan inspirerad yra måste ibland bli kaotiskt,
men oftast uppfattar den lyhörde även i detta
kaos en innebörd, en mening över allt
förstånd. För den, som är böjd att anse alt en
konstnär blir intressantare i den mån han
uppfattar och förmår framsuggerera denna
tingens hemliga mening och symbclik, måste
Harry Martinson te sig som den intressantaste
svenske ordkonstnären just nu.
Georg Svensson
Begränsning och
mästerskap
Olle Hedberg: Att få tillhöra dig.
Roman. Norstedts. 6: 50.
Redan på ett tidigt stadium anfördes på tal
om Olle Hedbergs författarskap det kända
ordet om det mästerskap som ligger i
begränsningen. Men medan mästerskapet var det som
först föll i ögonen, har med åren
begränsningen blivit alltmer framträdande. Det står
numera klart för varje oförvillad läsare, att
Olle Hedbergs böcker i all sin tekniska
fulländning inte bara äro fullkomligt idélösa
utan också äro blottade på varje
tillstymmelse till vilja eller tro. Vidare finner man
i de sex romaner han hittills utgivit inte
en enda betydande människa, inte en enda
som höjer sig över genomsnittet vare sig i
intelligens eller karaktär, vare sig i goda eller
dåliga egenskaper. De alldagligaste vardags-
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
