Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gösta Blomberg, På gränsen av det tillåtna, anmäld av Thure Nyman - Eva Berg, Brudbröd, anmäld av Margit Abenius - Ragnar af Geijerstam, En brukshistoria, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
konstnärliga grace eller fast begränsade
världsåskådning, hans sinne för ”det
vällustiga sysslandet med detaljen”, som Böök
en gång genialiskt skrev. Men han har i stället
en positiv inställning till livet, som kommer
Siwertz’ öppna och mottagliga hållning nära.
Med honom har han också gemensam den
naturligt flytande prosastilen, förmågan att
återge ett samtal med de riktiga tonfallen och
att formulera en reflexion med aforistisk
knapphet. För själva stockholmsatmosfären
har han däremot mindre intresse än bägge
dessa författare. Han håller sig till
människorna och de moraliska problemen, och
även om det inte finns någon anledning att
skriva flera volymer om varenda rad i hans
bok, vilket han — eller Arne Silverlöf —
anser vara kriteriet på en verkligt stor roman,
kunde det vara åtskilligt att tillägga, om
utrymmet medgåve. Nu får det överlåtas till
läsarna själva, och man hoppas att de bli
många. Thure Nyman
Människor och natur
Eva Berg: Brudbröd. Wahlström &
Widstrand. 4: 75.
Sympatiskt friska, kärva och trotsiga i
stämningen, något tvära och korthuggna i
utförandet — härmed några subjektiva smakomdömen
om Eva Bergs novellsamling ”Brudbröd”, som
på det hela taget är en tilltalande prestation.
Det är novellernas stämning man först
attraheras av och bäst erinrar sig. Författarinnan
ställer in sina figurer i landskap — oftast
man och kvinna, i konflikt eller kontrast —
och naturen och atmosfären ackompanjerar
deras känslor, eller en stämningsupplevelse i
naturen ger blixtbelysning och klarhet åt
deras outredda problem. I titelnovellen är det
doften av brudbröd som skänker den ungä
kvinnan en samlad förnimmelse av allt vad
hon gått miste om i ett fruset äktenskap och i
en karg miljö. — En duktig och bra berättelse
är ”Resan till fjärran land” — där är det en
svensk drömmare och fantast som har rymt
från hemmet till Australien för att uppleva
något nytt, och när han efter många år av sin
hustru blir tillfrågad om orsaken till sin
rymning, kan han bara meddela de tre orden:
”Jag började less.” — Man uppskattar
författarinnans ärliga intresse för problem, men
nog ställer hon ibland sina problem lite
underligt: novellen ”Främlingar” till exempel är
en ganska naiv konstruktion över
generations-motsättningens tema. Anmälaren tycker bäst
om ett motiv från Australien. Där har
författarinnan lämnat problem och psykologi
och berättar friskt, vackert och spontant, med
en stram och stilfull behärskning, en saga om
ungdom och natur, om makternas välde,
ele-menternas förskräckande kraft och ”dödens
susande frid”. Margit Abenius
En brukshistoria
Ragnar af Geijerstam: En
bruks-historia. Hökerbergs. 5: 75.
Ragnar af Geijerstam debuterade i fjol med
en diktsamling, som var kultiverad utan att
avslöja några ovanliga poetiska egenskaper.
”En brukshistoria” är hans romandebut, och
det må genast sägas ifrån, att den inger
respekt. För att vara första försöket i en ny
genre är det en förvånansvärt väl och säkert
skriven bok, utan alltför höga konstnärliga
föresatser visserligen men också utan
affekta-tion och anspråksfulla modernismer. Den
rymmer vidare allvarliga och på allvar tagna
problem av både psykologisk och metafysisk
art. Och den bäres hela tiden av en vacker och
äkta känsla, en sann, medlidande mänsklighet,
som man inte är alltför bortskämd med hos
unga författare. Gentemot dessa förtjänster
väga bristerna, som mest yttra sig i romanens
händelseförlopp, ganska lätt.
Som framgår av titeln spelar romanen
i bruksmiljö, samma bruksmiljö som i
Hjalmar Bergmans romaner men här betydligt
nyktrare uppfattad. Pappersbruket Nyhyttan
har på grund av de låga massapriserna och
en långvarig strejk inga lysande tider, och
disponenten Emanuel Åkerberg, en fyrtio års
man, har det besvärligt både med sina
arbetare och sina finansiärer. Hans äktenskap har
brunnit slut, och hustrun går honom en smula
på nerverna genom sin ödmjuka
pliktuppfyllelse, sin tyst förebrående och tiggande
ömhet. Under ett av disponentens täta
Stock-holmsbesök blir han på ett banalt och ganska
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
