Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ragnar af Geijerstam, En brukshistoria, anmäld av Georg Svensson - Gudmund Gustaf-Janson, Bergmans lampa, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
osannolikt sätt bekant med en ung och ensam
kvinna och inleder en kärleksförbindelse med
henne. Det blir mera än ett snedsprång, ty
hela hans väsens dolda krafter frigöras genom
kontakten med den unga, rikt givande
kvinnan. Han fattar beslutet att skiljas från sin
hustru och får hennes resignerade
”jag-skall-icke-stå-i-vägen”-medgivande. På denna punkt
kompliceras historien oväntat genom
tillkomsten av en ny faktor: Emanuel Åkerbergs
son Göran har också fattat kärlek till faderns
utvalda utan att veta om vem hans
favoriserade rival är. Denna efter stora dramatiska
mönster upplagda konflikt har författaren
emellertid endast kunnat uppnå genom
uppoffrande av händelseförloppets trovärdighet.
Att både fader och son genom en ren slump
och i fullkomlig ovetenhet om varandra träffa
och förälska sig i samma kvinna är så
osannolikt att det berövar det följande dramat en
stor del av dess allmänmänskliga innebörd.
Det blir icke drama utan melodrama. Och
dock borde det ha varit tämligen lätt att
arrangera konflikten på ett mera plausibelt
sätt, till exempel genom att låta fadern via
sonen bli bekant med kvinnan eller tvärtom.
Hur situationen utvecklar sig skola vi här ej
avslöja. Visserligen är det ännu ej slut på
de melodramatiska knalleffekterna, men det
utesluter icke uppgörelser av stort
psykologiskt intresse. Emanuel Åkerberg tvingas
genom strid och lidande fram till en
omvärdering av sig själv och livet, det är en
intensivt gestaltad luttringsprocess, som vittnar om
goda tag. Hans getsemanevandring genom
skogen en regnvåt decemberdag med bössa
och jakthund är skildrad i ett kapitel, som
man inte glömmer i brådrasket. Kvar, när
man slutar boken, står också hustruns bild.
Denna studie i martyrmentaliteten är verkligt
styvt gjord. Georg Svensson
Uppfinnarnas bok
Gudmund Gustaf-Janson: Bergmans
lampa. Romantiska händelser kring en
uppfinning. Natur och Kultur. 8:—.
Det skulle vara lätt att avfärda Gudmund
Gustaf-Jansons debutroman som oformlig,
tung, man skulle till och med kunna säga
dålig, inte i moralisk utan i konstnärlig
mening. Och jag skall erkänna att det kostat
mig en hel del självövervinnelse att komma
igenom den digra volymen, vilket väl delvis
kan bero på att mina tekniska kunskaper äro
så små, att de talrika beskrivningarna på
maskiner, fabriker och inventioner, hur klart
och lättfattligt de än äro gjorda, vålla mig
mera huvudbry än nöje. För en annan läsare
torde den saken ställa sig omvänt. Men
framför allt beror det på att författaren inte velat
— ty jag tror att han skulle ha kunnat —
göra en spännande bok, där man med iver
väntat på att få veta ”hur det skulle gå”.
Detta för en roman icke oväsentliga moment
saknas här fullständigt. Författaren är för
ivrig att få med allt. Han kan så ofantligt
mycket, och han anser det oundgängligen
nödvändigt för läsaren att få lära sig det mesta
av vad han själv kan. Han är också en
skicklig pedagog, som förstår att göra
undervisningen levande. När han vill meddela sina
kunskaper om väveriteknik, skriver han
följaktligen en hel novell för att inte säga roman
om ett par bröder som äga ett jacquardväveri
i Reichenberg, och när han vill tala om för
läsaren, hur det ser ut i en amerikansk
storindustri, följer han med en skolklass, som är
ute för att lära sig Sann Medborgaranda, till
rakhyvelsfabriken i Walthamstown. Det är
inte tu tal om att detta är gjort med brio, man
får en utmärkt bild av amerikansk mentalitet,
samtidigt som man blir insatt i
rakhyvelstill-verkningens detaljer och får reda på hur
arbetarna har det. Varje sådan bild har en
novel-listisk tillspetsning, och det ska visst inte
förnekas att den i de flesta fall hänger samman
med huvudhandlingen och belyser författarens
tema, men sammanhanget är för löst, och han
har en svaghet för att alltid börja med Kristi
födelse. Den i och för sig dråpliga historien
om före detta Hötorgsskräcken hör däremot
inte ett dugg ihop med historien för övrigt,
och när författaren begagnar tillfället —
eftersom han ändå har skrivmaskinen i gång — att
göra upp räkningen med både kommunister
och nassar, måste man på allvar protestera.
Inte för nassarnas eller hemmabolsjevikernas
skull, men därför att det hela är så komplett
likgiltigt för romanen i övrigt. Den
inflätade kärlekshistorien är direkt ointressant i
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
