Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Michail Sjolochov, Nyplöjd mark, anmäld av Johannes Edfelt - Humphrey Cobb, På ärans fält, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Det är betecknande för skillnaden i
uppfattningen av litteraturens uppgift i
Västeuropa och Sovjetunionen, att Michail
Sjolo-chovs stora roman, ”Nyplöjd mark”, nu på
ett förträffligt sätt överflyttad till svenska av
David Belin, inte bara vill vara en litterär
skildring utan ett aktivt politiskt inlägg i
striden om den ryska jordens kollektivisering
utifrån den frågeställning, Stalin skapat, inte
bara ett litterärt dokument utan även ett
propagandistiskt. Man kan hysa vilken
mening som helst om denna konstuppfattning:
det estetiska resultatet är i detta enskilda fall
lysande. Med storslagen åskådlighet
upprullar Sjolochovs roman det förlopp, som
ovan skisserats. Det är en av sitt ämne
gripen diktare som här för ordet. Finns där
agitation så är den indirekt. De primitiva
människor, kulaker och kosacker, som träda
oss till mötes i denna roman äro alla lika
intensivt levande. Det gäller om den hetsige
Makar Nagulnov, som med hela sin varelse
uppgår i idén om kolchosen; det gäller om
räjongkommissarien Davydov, vars klokhet
och lugn måste imponera på bysovjeten, och
om den kostliga figuren farbror Sjukar.
Även för förtjänsterna hos representanter för
det motsatta lägret har Sjolochov öppen
blick: kapten Polovtsev, som vill organisera
en upprorsrörelse mot bolsjevikerna, är
ingalunda hätskt eller karikatyrmässigt tecknad.
Han växer till en tragisk gestalt, förtjänt av
vårt medlidande.
Den mästare i vars skola Sjolochov gått,
är Tolstoj. Deras realism är av samma art.
Som ingen annan nu levande författare
— Bunin möjligen undantagen — förstår
Michail Sjolochov att återge det ryska
landskapet. Jag kan inte neka mig nöjet att återge
en av dessa landskapsskildringar, så
utmärkande som den är för Sjolochovs
konstnärs-skap:
”Men Gremjatjij fryser om natten till i stum
stillhet. De öde kullarna runt omkring stråla
i nysnöns svandun. Blå ligger skuggorna över
åsarnas snötäcke. Karlavagnens tistelstång
tycks tangera horisonten. Som svarta ljus
reser sig popplarna utanför bysovjetens hus
mot himlen. Likt en trollkarl nynnar bäcken
sin sång, där den mynnar ut i ån. Och i det
rinnande flodvattnet kan man se, hur
stjär
norna faller. Lyssna i nattens stillhet, och du
skall höra hur hararna gnager på en
trädgren med tänder som är gula av saven. I
månskenet glimmar en hartsdroppe matt som
bärnsten på stammen av ett körsbärsträd.
Bryt bort den, så får du se, den liknar ett
moget plommon, betäckt av rökgrå imma.
Då och då faller en istapp från en gren. Döda
och orörliga är körsbärsträdens små grenar
med sina grå örhängen; barnen kallar dem
göktårar.” Johannes Edfelt
En stark krigsbok
Humphrey Cobb: På ärans fält.
Översättning av Erik Frisk. Gebers. 5: 50.
Bland skildringarna från världskriget är
Humphrey Cobbs bok något sent ute, men
annars står den inte efter ens de bästa av sina
föregångare. Adertonårig gick Cobb med som
frivillig i de kanadensiska trupperna efter att
ha blivit relegerad från skolan på grund av
uppstudsighet. I kriget blev han ett par gånger
lättare gasförgiftad och även sårad av
granatskärvor; hemkommen från kriget gjorde han
bekantskap med arbetslöshet, flackade jorden
runt och skrev sin bok ”Paths of Glory” om
nätterna under det han arbetade på ett
annonskontor om dagarna. Sina krigserfarenheter
har han där arbetat in i ett utomordentligt
säkert och konsekvent uppbyggt förlopp. Han
har tagit fasta på en av dessa skakande
episoder som kriget var så rikt på och som alltid
blir fattbarare för känslan än några stora
rundmålningar. Ett redan uttröttat regemente
blir beordrat till stormning av en viktig och
ytterst svårintaglig höjd, befäl såväl som
manskap anser företaget hopplöst, det är bara den
självupptagne, fåfänge generalen som redan
räknar med segern nästan som ett faktum och
förstrött beräknar den sannolika
förlustprocenten av trupper. Generalen sitter i sitt
skyddsrum, tittar i teleskopet och leder
trum-elden på telefon. Trupperna hinner
knappast upp ur skyttegravarna förrän de mejas
ner och sopas tillbaka av fiendens kulsprutor.
Generalen rasar och kommenderar
artilleri-beskjutning av de egna linjerna, dock utan att
bli åtlydd. Hälften av truppstyrkan stupar
utan att anfallet verkligen kommit till stånd.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
