Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Humphrey Cobb, På ärans fält, anmäld av Artur Lundkvist - Michail Osorgin, Terroristerna, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Generalen utfärdai’ arresteringsorder för hela
regementet och kräver strängaste bestraffning,
han nödgas dock skruva ner sina anspråk och
får nöja sig med att fyra meniga uttages till
arkebusering. I verkligheten blir det endast
tre, emedan en av kompanicheferna vägrar att
utlämna någon av sina män. De tre dömes till
döden för feghet inför fienden av en
summarisk krigsrätt. Under berättelsens gång har
man fått göra bekantskap med de tre männen
och när de nu sitter i fängelse sin sista natt
kommer man dem ännu närmare; den ene är
en före detta straffånge och cyniskt oberörd
intill slutet, de båda andra är härdade
soldater men beröres nu av dödens närhet som
aldrig förr, de skriver brev till sina hustrur,
brev som de aldrig vill avsluta: det är den
sista förbindelsen med något som har värde
för dem och skänker dem ett slags förtvivlad
tröst. När prästen kommer och vill be för dem
brister deras behärskning, det blir ett
uppträde, vakten ingriper och en av männen får
benet brutet. Han förs till
arkebuserings-platsen på en bår och bindes fast vid pålen
i marken.
Har sådant förekommit? Ja, svarar
författaren i en efterskrift och ger hänvisningar till
de källor där exakta upplysningar står att
finna; redan ett par av titlarna säger
åtskilligt: ”Les crimes des conseils de guerre”, ”Les
fusillés pour l’exemple”. Humphrey Cobb har
levandegjort en sådan tragedi, han har fått
fram krigets hela oansvariga godtycklighet, de
tarvliga personliga hämndeakterna, allt det
fruktansvärt parodiska och groteska. Boken
är full av levande drag, av självsedda detaljer
och intensivt förnumna känslor; den utgör en
lycklig förening av konst och kraft.
Artur Lundkvist
Terroristerna
Michail Osorgin: Terroristerna.
Översättning av Josef och Ester Riwkin. Tiden.
5:—.
Michail Osorgins ”Terroristerna” är
skriven med den egendomliga känsla för det stora
och självuppoffrande i livet och det djupa
vemod, som är karakteristiskt för denne
diktare. Författaren, som tillhörde det gamla
ryska, socialrevolutionära partiet, kastades i
fängelse under tsaren och landsförvisades av
bolsjevikerna 1922. Med sin nu föreliggande
roman försätter han oss tillbaka till de
revolutionära striderna efter år 1905 och
skildrar en grupp maximalistiska terroristers
kamp mot de härskande. I motsats till det
socialdemokratiska partiet, som sökte kontakt
med massorna och i en organiserad
massrörelse såg den enda möjligheten att störta
det bestående systemet, representerade
maximalisterna en individuell opposition och
drogo sig inte för att genom mord och
bombattentat verka för friheten. Osorgins roman
är en kriminalberättelse, men de mördare och
rånare, han behandlar, äro fyllda av en
överspänd, fanatisk osjälviskhet, de tro sig offra
sig för det fattiga, lidande folkets sak.
Hjältinnan i boken, Natasja, får sin första
upplevelse av livets blodiga grymhet som
liten flicka, då kusken på det gods, där
hon växer upp i lantlig oskuld, råkar
trampa ihjäl hennes lilla hund. Grubblande,
oskyldig, äventyrslysten och romantisk lever
hon vid floden Oka, som sakta strömmar;
hennes själ är fylld av medkänsla med allt
som lever och växer, och då och då tränger
till hennes öra ryktena om dessa starka,
okuvliga män, som kämpa för folkets frihet
mot den tsaristiska övermakten och
småleende, då de gripits och skola hängas, själva
sätta snaran om halsen. Så träffar hon Olenj;
han är just den man hon drömt om, en
opersonligt fanatisk revolutionär, beredd att när
som helst offra liv och blod för rättvisans
seger. Hon blir hans kamrat, det uppstår ett
underligt, trofast förhållande dem emellan.
Medan de förbereda ett terrordåd, leva de
tillsammans som man och hustru under falskt
namn, men någon erotik förekommer inte;
det skulle enligt deras mening förnedra
striden, som kräver hela deras personlighet, och
när Olenj i ett ögonblicks svaghet biktar sin
kärlek, avvisar Natasja honom indignerat.
Sådan småborgerlighet vill hon inte veta av.
Hon anar inte, att hela hennes politiska
bundenhet till Olenj är förtäckt erotik. Efter
Olenjs död — han gripes och hänges —
hamnar Natasja i fängelse, men lyckas fly
därifrån. Hennes terroristiska protest mot lidandet
i världen slår, då hon mist följeslagaren och
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
