Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Pearl Buck, Wang Lungs barnbarn, av Rütger Essén - John Knittel, Via Mala, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Ur litterär synpunkt är författarinnans sista
bok kanske icke hennes främsta. Personerna
äro i hög grad valda som representanter för
tidstyper och idéer. Detta betyder dock icke
att den skulle sakna dramatisk spänning eller
levande människoöden. Mästarhanden
förnekar sig icke. Och för övrigt är hela Kinas
historia under de sista femton åren ett så
spännande drama att redan tidsatmosfären
och lokalfärgen, när de som här äro äkta, ge
läsaren ett tillräckligt spännande stoff.
Rutger Essén
Det ondas väg
John Knittel: Via Mala. Översättning av
Valdemar Langlet. Hökerbergs. 11:50.
Det centrala motivet i John Knittels nya
bok, ”Via Mala”, är historien om ett brott och
dess verkningar. I en dyster avkrok av världen
bor familjen Lauretz. Fadern är ett
fullkomligt odjur i människohamn. Han slår sin
hustru, lemlästar sina barn och tvingar dem
att arbeta som slavar, medan han super upp
allt vad de förtjäna åt honom och lever om
med lösa kvinnor. Han är kort sagt ondskan
personifierad, utan ett förmildrande drag,
rasar med något av en naturkrafts våldsamhet,
när han får sina utbrott. Då han slutligen
bestjäl den ena av sina döttrar, Syl velie, på
en stor summa pengar, som hon fått i arv
efter en främling, fälla hans närmaste domen
över honom, sedan det visat sig att samhällets
lagar inte äro tillräckliga för att göra honom
oskadlig och dess straff inte förmå bättra
honom. Detta första avsnitt är av en
obeskrivligt kuslig verkan, som kulminerar i
mordscenen. Problemställningen är alltså denna:
har individen rätt att befria sig själv och
samhället från ett dylikt vidunder? Enligt
gällande rättsuppfattning nej, och Knittel går
inte heller så långt att han säger ja, han
menar det knappast, men han drar i det
följande fram de mänskliga synpunkter som
skulle kunna läggas till grund för ett dylikt
svar.
I fortsättningen blir Sylvelie romanens
huvudperson. Hon har i det längsta försvarat
fadern och är inte delaktig i brottet på annat
sätt än att hon efteråt fått veta, hur det
tillgått. Hon vill inte ange de sina för
ogärningen men kan inte heller stanna hemma hos
dem utan tar plats som uppasserska i en liten
stad i närheten. Där gör hon bekantskap med
en ung jurist, Andreas von Richenau, och
mellan dessa bägge ovanligt rikt utrustade
naturer uppstår ett kärleksförhållande, som
skulle haft alla utsikter att bli till ömsesidig
lycka, om inte Sylvelie burit på medvetandet
om brottet. Hon slits mellan tillgivenheten för
de sina och kärleken till honom, hon har inte
kraft att låta honom gå och inte mod att
berätta sanningen för honom, i all synnerhet
som det är föga sannolikt att brottet någonsin
skall uppdagas. Hon vägrar att gifta sig med
honom och skänker honom sin kärlek utan
ringar och vigsel, men i sin egenskap av en
statens ämbetsman och enligt sin övertygelse
om nödvändigheten av att följa samhällets
lagar tvingar han henne slutligen till
giftermål. Av en slump får han kort därefter hand
om de papper som röra hennes fars
försvinnande, och sanningen går så småningom upp
för honom. Brottets verkningar hota att slå
sönder hela hans existens, och han slits i sin
tur mellan sin kärlek till Sylvelie å ena sidan
och sitt rättsmedvetande, sin heder och sin
plikt å den andra.
Kring denna med lysande virtuositet
genomförda brottmålshistoria har författaren byggt
upp en rundmålning av schweiziskt
samhällsliv i våra dagar. Det är en besk kritik han
kommer med, och den träffar inte bara det
egna landet. Man skulle nästan kunna känna
si,g som hemma i kantonen Graubünden, om
det inte vore för motsättningen mellan
katoliker och protestanter och den avsevärda
skillnaden i altitud. Det är samma partisplit,
samma närighet och samma uppblåsta
belåtenhet med den inhemska kulturen, de fina
institutionerna och den medborgerliga
friheten. Man möter ett rikt galleri av människor
med väl individualiserade drag,
representanter för så gott som alla olika samhällsklasser,
och de enda som tecknas med avgjord
motvilja äro medlemmarna av den förmögnare
bourgeoisien. I sin helhet befäster ”Via Mala”
författarens anseende som en utomordentligt
skicklig berättare. Handlingen står aldrig
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
