Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - John Knittel, Via Mala, anmäld av Thure Nyman - A. Klinckowström, Klinckan berättar om böcker och vänner. II, anmäld av Nils Bohman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
stilla, scen och synvinkel flyttas oupphörligt,
och man läser den 700 sidor stora romanen
i ett sträck utan att intresset slappas.
Thure Nyman
Adel, präster, borgare
och bönder
A. Klinckowström: Klinckan berättar
om böcker och vänner. Senare delen.
Bonniers. 12: —.
Johan Egardh: Prosten Göransson.
Wahlström & Widstrand. 6: 50.
Alfred Fjelner: Skånska mannar från
Lund. Gebers. 5: —.
Johan-Olov Johansson: Våra fäder.
Bonniers. 4: 50.
När den gamla ståndsriksdagen skulle
avskaffas kom filosofen Boström med ett
tem-peramentsfullt angrepp på den nya
repre-sentationsform som föreslagits. Han framhöll,
att fyrståndssystemet på naturligt sätt
framvuxit ur det svenska samhällets struktur och
att varje annan princip för riksdagens
sammansättning vore en anomali. Majoriteten
ryckte på axlarna åt filosofen, och
tvåkam-marsystemet infördes. Men den
korporations-teori, som Boström från sin strängt
konservativa statsrättsliga ståndpunkt försvarade, torde
i alla fall ha innehållit en skymt av riktighet.
Även om svenska folket inte politiskt vill
representeras korporativt, känner det sig på
andra sätt fortleva i ett slags ståndssamhälle.
Den tanken får gärna insteg, när man
samtidigt råkar läsa fyra så svenskt
representativa böcker som Axel Klinckowströms
”Klinckan berättar om böcker och vänner”,
Johan Egardhs ”Prosten Göransson”, Alfred
Fjelners ”Skånska mannar från Lund” och
Johan-Olov Johanssons ”Våra fäder”. Man
får naturligtvis skriva det främst på slumpens
konto, men man kommer inte ifrån, att det på
något sätt är signifikativt. I alla böckerna
hittar man en tvättäkta svensk atmosfär, och
de människor, som förekomma där, skulle
aldrig kunnat tillhöra någon annan
nationalitet än den som deras skildrare gett dem. Det
är människor med djupa rötter i det svenska
samhället, och de perspektiv, som respektive
författare ger dem till bakgrund, äro djupa
som den svenska historien själv. Riddarhuset
och den luterska kyrkan, universiteten och
järnbruken — några avsnitt av Sverige och
samtidigt dock de kanske väsentligaste
företeelserna i svenskt liv genom tiderna. Och de
människor, som i de omnämnda böckerna
representera dem, äro genuint svenska genom
lynne, tradition och livsåskådning. Man får,
när man läser dessa så olika böcker, en stark
känsla av det svenska samhällets innerst
homogena karaktär, hur olika än de yttre
motsättningar kunna vara, som föda politisk
splittring där.
Låt oss ta de författande representanterna
för de fyra odödliga stånden i tur och
ordning.
”Klinckan berättar”, som medlemmar av
svenska riddarhuset plägat göra i memoarer
under flydda tider. Hans bok har samma
intima ton som dagböcker av adliga herrar
och damer från sjuttonhundratalet, och han
berättar på samma ogenerade sätt som de om
människor, som han träffat, så att man får
det intrycket, att boken av en händelse råkat
publiceras femtio år tidigare än den bort. Men
skillnaden mellan honom och de gustavianska
memoarskrivarna är, att han inte avslöjar
annat än sådant som inte kan såra någon. För
allt i världen: han är synnerligen
oförbehållsam både när det gäller honom själv och
andra, men samtidigt är han så älskvärd och
humoristisk, att ingen skulle kunna ta illa
upp. En viss pompös vrede kan då och då
bemäktiga sig honom, såsom när han talar
om bolsjevism och annat, som är riddersmän
en nagel i ögat, men då befinner han sig utom
den miljö, där den personliga
karaktärsteckningen inte längre spelar huvudrollen.
Klinckan är en polyhistor av den typ, som
svensk kultur äger i rikt mått, en man, som
sysslat med allt från bakteriologiska studier
till författandet av detektivromaner. Det vilar
något av Stora Sällskapets magnifika fåtölj
-stämning, något av solid herrgårdstradition i
hans allmänna livsinställning. Han har också
en viss förmåga att kunna ge rent obetydliga
saker fantastiska mått, när han skildrar dem,
och det är ett annat otvetydigt svenskt drag.
Klinckan är i många hänseenden en fullgod
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
