Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Johan-Olov Johansson, Våra fäder, anmäld av Nils Bohman - Karl Ekman, Jean Sibelius, anmäld av Axel Elvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
het, som författaren med några rivande
krafttag bänt fram ur Bergslagens urgrund.
Johan-Olov Johansson skildrar mästersmeder och
fattigfolk, socialistpioniärer och syndande
folkskollärare med samma bistra humor och
samma rättframt kärva gillande eller
ogillande som alltid. Det är okomplicerade
människor vi möta här, till större delen präktigt,
hederligt folk av det slag, som utgör
majoriteten av den svenska allmogen och den svenska
arbetarstammen. I sin framställning av dem
har Johan-Olov Johansson lagt en seger till
sina föregående och för tredje gången
framträtt som en det fjärde ståndets magnifike
språkrör på diktens fält. De idéer han
representerar som författare stå inte främmande för
den patriarkaliska åskådning, som var
grundvalen för det svenska samhällets uppdelning
i korporationer. Han tillhör i grund och botten
— på samma sätt som en hel del andra av de
socialistiska koryféerna — odalbondens
självmedvetna släkte, och den demokratiska tro han
representerar är, när allt kommer omkring,
måhända marxism till formen men i grunden
traditionsdjupt svenskt frihetspatos.
Nils Bohman
JEAN SIBELIUS
70 år den 8 december.
En konstnärs liv
Karl Ekman: Jean Sibelius. En konstnärs
liv och personlighet. Natur och Kultur.
7:—.
En ny bok om Sibelius är någonting som
kommer varje musikintresserad att lystra.
Men det är också med en viss bävan man
öppnar den. Ty om Sibelius är en av nutidens
allra märkligaste konstnärsgestalter, så är han
också en av de mest svåranalyserade och
svårgripbara. Man har det bestämda intrycket att
hans gärning ännu inte är i alla delar klart
uppfattad, ännu mindre på ett bestående sätt
bedömd. Helt säkert får det stå över till
en kommande generation att göra en
samlad, mera övertygande stilkritisk granskning
av hans omfångsrika æuvre, som trots sina
bjärta metamorfoser ger ett mäktigt intryck
av målmedveten konstnärlig utveckling, fri
från alla fäsördrag, men som kan te sig
förvirrande i sin pendling mellan
snilleblixtar
nas och de oinspirerade banaliteternas
ytterligheter.
Emellertid finner man snart, att man är på
säker och ofarlig mark i den kände finländske
pianisten Karl Ekmans bok. Den är utan
fråga ett gott tillskott till den ganska magra
Sibeliuslitteraturen. Han har nämligen haft
den klokheten att lägga sin bok på ett mindre
krävande men icke därför likgiltigt plan: här
skildras i första rummet Sibelius’ levnad, och
endast med lätt och anspråkslös hand vidrör
han de djupare musikproblemen. Och han har
onekligen en hel del nytt och intressant att
komma med, främst tack vare Sibelius’ egen
medverkan. Mycket av bokens innehåll är
Sibelius’ egna ord, tagna ur en rad personligt
hållna brev eller berättade under ett tiotal
dagars samvaro i komponisthemmet i
Jär-venpää. Den får på så vis ett tycke av
memoarer, även om den inte är så omedelbar och
öppenhjärtig som man tänker sig dylika, ty
det är ju inte bruk att låta en intervjuare
komma sig alldeles in på livet, och Sibelius
är känd för att vara förtegen beträffande de
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
