Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Hilton: Adjö, mr Chips! översatt från engelskan av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADJÖ, MR CH1PS!
Skolans anseende var av den art att om talet
föll på den, så kunde fint folk finna sig
föranlåtna förklara, att de aldrig visste sig ha
hört dess namn.
Men om den nu inte varit en sådan skola,
så skulle den säkert aldrig ha anställt Chips.
Ty Chips var både ur social och akademisk
synpunkt precis så hedervärd som Brookfield
och inte ett dugg mera briljant än den.
Det hade nog tagit sin tid för honom all
inse detta. Högfärdig eller inbilsk hade han
aldrig varit, men liksom andra unga män
hade han i tjuguåren haft sin lilla äregirighet.
Hans dröm var att en gång få ett rektorat
eller åtminstone en överlärarbefattning vid
en förstklassig skola. Det var först så
småningom, efter upprepade misslyckanden och
motgångar, som han kommit underfund med
sina begränsade möjligheter. Hans examen
var till exempel inte särskilt lysande, och
hans förmåga att upprätthålla ordningen var.
ehuru den fungerade rätt bra, inte pålitlig
under alla förhållanden. Han hade ingen
privat förmögenhet och inga släktförbindelser
som betydde något. Omkring 1880 — då han
hade varit ett decennium vid Brookfield —
stod det klart för honom, att hans chanser
att få det bättre genom att flytta till en annan
skola voro synnerligen små, men ungefär
samtidigt märkte han att vetskapen om att han
kunde få stanna, där han var, fyllde honom
med en egendomligt behaglig känsla. Vid
fyrtio års ålder var han rotfäst och helt
lycklig över sin bofasthet, vid femtio var han
lärarkollegiets doyen. Då han fyllde sextio
hade skolan fått en ny, ungdomlig rektor —
och nu var han helt enkelt Brookfield — den
självskrivna hedersgästen vid alla
”Old-Brook-fieldian”-middagar och högsta myndighet i
allt som gällde Brookfields historia och
traditioner. Och 1913, när han närmade sig
sextiofem, drog han sig tillbaka, honorerades med
en check, ett skrivbord och en pendyl och
flyttade över till mrs Wickett på andra sidan
vägen. En hederlig bana, hederligt ändad;
jublande hurrade man tre gånger för gamle
Chips på den uppsluppna
avslutningsmid-dagen.
Tre hurrarop, jaha; men där skulle bli
något mer, en oförmodad epilog, ett ”da
capo” spelat inför ett tragiskt auditorium.
HL
Det var ett litet men bekvämt och soligt
rum, som han hyrde av mrs Wickett. Själva
huset var fult och pretentiöst, men det betydde
ingenting — det passade honom och det var
huvudsaken. Var det vackert väder, så tyckte
han om att vandra omkring på idrottsplanerna
i eftermiddagssolen och titta på spelet. Med
ett småleende stannade han och bytte några
ord med pojkarna, när de hälsade på honom.
Han satte sin ära i att lära känna alla de nya
eleverna och att bjuda dem på te hemma hos
sig under deras första termin. Då beställde
han alltid en valnötstårta med röd kandering
från Reddaways, och på vintrarna bjöd han
också på ”crumpets” — han tornade upp dem
framför spiseln och de voro så genomdränkta
med smör, att den understa låg i en liten fet
damm. Gästerna tyckte det var skojigt att se
honom göra i ordning teet — han blandade
det omsorgsfullt från en rad burkar. Och så
frågade han de nya pojkarna, var de kommo
ifrån och om de hade några släktförbindelser
med Brookfield. Han såg till att deras assietter
aldrig voro tomma och på slaget fem, då
mottagningen hade räckt en timme, tittade han
på klockan och sade:
— Jaha — hm — det har varit myckel
angenämt — hm — att få träffa er så här —
men nu måste ni — hm — tyvärr gå . . . Och
han smålog och tog adjö av dem i porlen och
stod och såg efter dem då de sprungo övei
vägen bort mot skolan med sina reflexioner:
”Det är en bussig gubbe. Han bjuder på
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
