Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Hilton: Adjö, mr Chips! översatt från engelskan av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAMES HILTON
hemskt gott te och nog får man veta, när man
skall ge sig av alltid .. .”
Och Chips gjorde också sina reflexioner —
till mrs Wickett. då hon kom in för att duka
av tebordet:
— Vi har — hm — verkligen haft riktigt
trevligt. Unge Branksome sa — hm — att han
var brorson till major Collingwood — den
där Collingwood, som var här — hm —
nitti-Ivå, tror jag, herregud, jag kommer mycket
väl ihåg honom. Jag klådde honom — hm —
en gång då han hade klivit upp på
gymnastiktaket för att ta ner en boll, som hamnat —
hm — i takrännan. Han kunde ju — hm —
ha brutit nacken av sig, idioten. Kommer mrs
Wickett ihåg honom? Han måste ha varit här
under er tid.
Mrs Wickett hade, innan hon övergick att
leva på sina besparingar, varit anställd vid
skolans linneförråd.
— Jo då, sir. Han tosades så med mig. Men
det var aldrig frågan om nåra hårda ord.
Nej då. Han mena inget illa. Det gör aldrig
såna som han. Var det inte han, som fick den
där medaljen, sir?
- Jo — D.S.O.
— Är det nåt mer i kväll, sir?
— Nej tack, inte före — hm — aftonbön.
Han föll — i Egypten — tror jag. Ja — kan
jag — hm — få lite supé så dags.
— Det skall bli, sir.
Ja, han hade det lugnt och fridfullt hos
mrs Wickett. Han hade inga bekymmer;
pensionen räckte väl till och dessutom hade han
en liten sparad slant. Han kunde skaffa sig
allt han behövde. Hans rum var möblerat
enkelt och i enlighet med hans akademiska
smak: några bokhyllor och idrottspris; på
spiselhyllan massor av idrottsfotografier och
porträtt av pojkar och vuxna med
namnteckningar; en sliten orientalisk matta; stora,
bekväma stolar; på väggarna bilder från
Akropolis och Forum Romanum. Nästan
all
ting kom från hans gamla rum i skolan.
Biblioteket bestod till största delen av
klassiska auktorer, ty det hade varit hans ämne,
men hyllorna voro också kryddade med
historiska arbeten och skönlitteratur. Längst ned
på en hylla lågo travar av billiga
detektivromaner. Chips var mycket förtjust i den
sortens lektyr. Ibland tog han ned Virgilius eller
Xenofon och läste i dem några minuter, men
mycket snart var han tillbaka hos doktor
Thorndyke eller inspektör French. Trots att
han många år träget undervisat i klassiska
språk, var han inte någon övertygad klassiker.
Han betraktade faktiskt latin och grekiska
långt mera som döda språk, från vilka en
engelsk gentleman kunde lära sig några
lämpliga citat än som levande tungomål, vilka en
gång talats av levande människor. Han tyckte
om de där korta ledarna i Times med
”bevingade ord”, som man kände igen, och att
tillhöra det försvinnande fåtal människor, som
begrep sådant, betydde för honom att vara
invigd i ett mycket hemligt och mycket
förnämligt frimureri. Välsignelsen med en
klassisk uppfostran bestod egentligen i att man
fick tillgång till en sådan glädjekälla.
Där levde han alltså nu hos mrs Wickett
och njöt i all stillsamhet av att läsa och prata
och minnas; en gammal, vithårig och en
smula skallig man, som var anmärkningsvärt
verksam för sina år, som drack sitt te och tog
mot visiter och som sysselsatte sig med
rättelser för nästa upplaga av ”Brookfields ordbok”,
då han inte skrev brev med en
spindelvävstunn men mycket läslig handstil. Han bjöd
nya lärare på te liksom han bjöd nya pojkar.
Två av dem hade han sett hos sig denna
hösttermin, och när de gingo från honom,
anmärkte den ene:
— Han är verkligen en man för sig, den
gubben. Såg du hur högtidligt han blandade
teet — om någon varit en typisk ungkarl, så
är det han?
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
