Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Hilton: Adjö, mr Chips! översatt från engelskan av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAMES H1LTON
hade. Hon läste och beundrade Ibsen. Hon
ansåg att kvinnorna skulle ha tillträde till
universiteten, och Gud vet om hon inte också
tyckte att de skulle ha rösträtt. Politiskt sett
var hon.radikal med dragning mot den
åskådning, som representerades av individer som
Bernard Shaw och William Morris. Och alla
sina åsikter och idéer lät hon flöda över Chips
under dessa sommarkvällar i Wasdale Head.
och denne, som inte precis hade sin styrka i
argumenten, ansåg i början att det inte var
skäl att bemöta dem. Hennes väninna reste
men hon stannade kvar — och vad i all
världen skall man göra med en sådan mänska?
tänkte Chips. Han brukade ta sig fram med
käppar längs en liten väg till den oansenliga
kyrkan — där fanns en stenbänk vid muren
och det var ganska angenämt att sitta där och
se på solen och Gables grönbruna majestät
och höra på det sladder, som denna — ja, det
måste Chips medge — mycket söta flicka
undfägnade honom med.
Han hade aldrig träffat någon av hennes
art. Han hade alltid föreställt sig att han
skulle känna avsmak för den moderna typen,
för den nya kvinnosakskvinnan, och nu fanns
hon här och fick honom till och med att
längta fram mot den stund, då han såg hennes
cykel glittra på vägen. Och hon hade i sin tur
aldrig träffat någon, som påminde om honom.
Hon hade alltid tänkt sig att en medelålders
herre, som läser Times och föraktar den nya
tiden, är en veritabel idiot, och nu satt han
här och förmådde intressera henne mycket
mer än ungdomar av hennes egen generation.
Hon tyckte från början om honom, därför att
han var svår att komma underfund med,
därför att han hade ett fint och stillsamt sätt och
därför att hans åsikter härrörde från de
osannolika sjuttio- och åttiotalen, om inte från
ännu mera antediluvianska epoker, och ändå
voro så redliga och därför — därför att hans
10
ögon voro bruna och han hade ett så
förtjusande leende.
— Ja, jag skall sannerligen också kalla er
Chips, förklarade hon, då hon fick höra, att
detta var hans öknamn i skolan.
Inom en vecka voro de upp över öronen
förälskade i varann. Innan Chips kunde gå
utan käpp betraktade de sig som förlovade,
och de gifte sig i London en vecka före
höstterminens början.
V.
När Chips, medan han drömde bort timmar
i sitt rum hos mrs Wickett, i minnet
återkallade de dagarna, hände det att han tittade ned
på sina fötter och undrade vilken av dem som
gjort honom en sådan utomordentlig tjänst.
Detaljerna i den händelse, som var den
triviala orsaken till otaliga lyckostunder, hade
han faktiskt glömt. Men han återsåg Gables
magnifika topp (han hade aldrig senare besökt
”sjöarna”) och Wastwaters råttgrå djup under
’tbe Screes”; han kunde ännu förnimma hur
luften doftade där efter regn och ännu med
ögat följa passets slingrande band upp mot
Sty Head. Hur levande allt var kvar —
dagarnas svindlande lycka,
kvällspromenaderna längs de stilla vattnen, hennes svala
röst och hennes glada skratt! Hon hade alltid
varit glad som en lärka. Båda hade ivrigt
planerat för framtiden, men han hade nog sett
fram mot den med allvar och inte så litet oro.
Det var ingenting att invända emot att hon
flyttade in i Brookfield — där funnos andra
gifta skolhemsföreståndare. Och hon sade, att
hon tyckte om pojkar och att hon gärna ville
bo mittibland dem.
— Å, Chips, jag är så glad för att du är
vad du är! Jag var rädd att du var advokat
eller fondmäklare eller tandläkare eller att du
hade en stor bomullsfabrik i Manchester. Ja,
när vi först träffades förstås. Det där att vara
lärare, det är något väldigt omväxlande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
