Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Hilton: Adjö, mr Chips! översatt från engelskan av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADJÖ, MR CHIPS!
komiskt inlägg mellan eftermiddagsidrotten
och samlingen i aulan.
Vissa av dessa namn kunde han återkalla
utan svårighet i deras ryckiga rad många år
efteråt: ”. . . Ainsworth, Attwood, Avonmore,
Babcock, Baggs, Barnard, Bassenthwaite,
Bat-tersby, Beccles, Bedford-Marshall, Bentley,
Best..
Det fanns också en annan ramsa: ”. . .
Uns-ley, Vailes, Wadham, Wagstaff, Wallington,
Waters Primus, Waters Secundus, Watling,
Waveney, Webb ....”
Och ännu en, som utgjorde, enligt vad han
påpekade för fjärde latinklassen, ett
regelrätt prov på hexameter: ”Lancaster, Latton,
Lemare, Lytton-Bosworth, Mac Gonigall,
Mans-field ...”
Han undrade ofta över, vart de tagit
vägen — alla dessa trådar som han haft i sin
hand och som spritts för alla vindar, några
för att slitas av och andra för att vävas in
i okända mönster. Livets egendomliga
nyckfullhet tjusade honom på något sätt — tack
vare den skulle det aldrig någonsin mer bli
någon mening i dessa ramsor av namn.
Och liksom man ser ett berg träda fram
bakom ett annat, då dimman lyfter, såg han
bakom Brookfield föränderlighetens och
konflikternas värld — och mera än han själv
visste betraktade han den med Katherines
ögon. Hon hade ju inte precis kunnat
testamentera till honom hela sin begåvning, men
hon hade lämnat efter sig ett lugn och en
jämvikt, som passade väl till hans egen
innersta läggning. Det var sålunda typiskt för
honom att han icke delade den vanliga
chauvinistiska hätskheten mot boerna. Ja — han var
inte för dem — det förbjöd honom hans
traditionella kynne — och han tyckte illa om folk,
som tog boernas parti, men då och då gjorde
han den reflexionen, att den kamp, som folket
där nere i Afrika kastat sig in i, hade en
egendomlig likhet med den, som utkämpats av väl-
2. — B. L. M. 2.
renommerade hjältar i Englands historia —
till exempel Hereward the Wake och
Caracta-cus. Han försökte en gång chockera femte
klassen genom att antyda en sådan tankegång,
men pojkarna trodde, att det bara var en av
hans vanliga lustigheter.
Var han kättare i fråga om boerna, så
var han emellertid ortodoxt sträng gentemot
Lloyd George och den famösa budgeten.
Ingendera intresserade honom det ringaste. Och när
åtskilliga år senare Lloyd George kom till
Brookfield på en ”Speech Day”, sade Chips
till honom, sedan han blivit föreställd:
— Mr Lloyd George, jag är nästan
tillräckligt gammal — hm — för att komma
ihåg er, när ni var ung, och — hm — jag
måste bekänna, att det förefaller mig — som
om ni — hm — bättrat er med åren.
Rektorn, som stod bredvid dem, blev
alldeles förfärad, men Lloyd George skrattade
hjärtligt och pratade mera med Chips än med
någon annan under ceremonien.
— Det är likt Chips, sade man efteråt. Han
klarar sig alltid. Vid hans ålder kan man
tydligen säga vad som helst till vem som helst.. .
X.
År 1900 dog gamle Meldrum, som
efterträtt Wetherby och som stått för rusthållet i
trettio år, plötsligt av lunginflammation, och
innan ny rektor blivit utsedd, skötte Chips
tjänsten som tillförordnad. Det fanns kanske
en liten möjlighet att styrelsen skulle göra
honom till ordinarie, men Chips var inte
vidare besviken, då den utnämnde en ungdom
på trettiosju år, utstyrd med ”firsts” och
”blues” och utrustad med en sådan auktoritet,
att han kunde bringa en fullsatt aula till
tystnad bara genom att höja ena ögonbrynet.
Chips kunde inte göra sig gällande mot sådant
folk, det hade han aldrig kunnat och det skulle
han aldrig kunna, och det visste han mycket
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
