Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Hilton: Adjö, mr Chips! översatt från engelskan av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAMES HILTON
— Ja, var så god och titta på den där
kappan, ni har på er! Jag vet att den är en visa
i hela skolan.
Det visste Chips också, men det hade han
aldrig betraktat som någon riksviktig
angelägenhet.
Han fortsatte:
— Och så sa ni också — hm — något om
subordinationsbrott ?
— Det gjorde jag inte. Jag sade bara, att
om det gällde någon yngre, så skulle det ha
varit det. I ert fall är det antagligen bara en
blandning av slapphet och egensinnighet. Den
här frågan om det latinska uttalet till
exempel — jag vet bestämt, att jag för flera år
sedan sade er, att jag ville ha det nya uttalet
genomfört i hela skolan. De andra lärarna
lydde — men ni föredrar alltjämt att hålla
fast vid dét gamla, och det gör, att det hela
blir ett enda sammelsurium.
Äntligen hade Chips fått något pålitligt att
hänga upp sig på.
— Jaså, det, svarade han med en föraktfull
fnysning. Nåväl — hm — jag medger, att jag
inte tycker om det där nya uttalet. Det har
jag aldrig gjort. Det är ju rent nonsens! Att
lära skolpojkar att säga Kickero, när de —
hm — sedan hela livet kommer att säga
Cicero — om de — hm — nu överhuvudtaget
nånsin mera — hm — nämner namnet. Och
Chips kluckade av skratt och glömde
fullständigt bort, att han befann sig i Ralstons
arbetsrum och inte i sitt eget kära klassrum.
— Ja, det här, mr Chipping, är ett alldeles
utmärkt exempel på vad jag har emot er. Ni
hävdar en mening och jag en annan, och då
ni inte vill ge vika, så finns det väl inget mer
alternativ. Jag vill göra Brookfield till en
alltigenom modern skola. Jag är själv
naturvetenskapsman, men jag har naturligtvis
ingenting emot de klassiska ämnena —
förutsatt att undervisningen där sker på effektivt
sätt. Därför att språken är döda, så är det
ingen anledning att använda en död
pedagogisk teknik, när man undervisar i dem. Det
förefaller mig, mr Chipping, som om era
latinska och grekiska lektioner vore precis
likadana som de var, när jag började här för
tio år sedan?
Chips svarade långsamt och med stolthet:
— Vad den saken beträffar — hm — så är
de likadana som när er företrädare — mr
Meldrum — kom hit, och det var — hm —
för trettiåtta år sedan. Vi började här, mr
Meldrum och jag, år — 1870. Och det var
mr Meldrums företrädare — mr Wetherby —
som först godtog mitt uttal. ”Ni skall alltså
läsa Cicero med fjärde klassen”, sade han.
Cicero — märk väl — hm, inte Kickero!”
— Det var mycket intressant, mr
Chipping — men det bekräftar bara min
uppfattning — ni lever för mycket i det förgångna
och inte tillräckligt i nutiden och framtiden.
Tiderna förändras, antingen ni märker det
eller inte. Moderna föräldrar börjar fordra
något mera för de tre årens skolavgifter än
några fragment av språk, som ingen talar
numera. För övrigt så tycks inte era pojkar
lära sig ens det, som kurserna anger. Ingen
enda av dem lyckades absolvera den lägre
examen i våras.
Och plötsligt störtade ned över Chips en
virvelstorm av tankar, som voro alltför
häftiga för att de skulle kunna klädas i ord.
Ä, alla dessa examina och
kompetensutlåtanden — vad i Herrans namn betydde de
egentligen? Och all den här effektiviteten och
moderniteten — vad tjänade den till? Ralston
tänkte sig tydligen driva Brookfield som en
fabrik — en fabrik för produoering av en
snobbkultur, baserad på pengar och maskiner.
De gamla gentlemannatraditionerna höllo på
att omvandlas, vilket nu otvivelaktigt måste
bli deras öde, men i stället för att vidga dem,
så att de kunde ge rum åt ett äkta
demokratiskt ideal med lika möjligheter för earl och
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
