Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Louis Bromfield, I dag röd — i morgon död, anmäld av Johannes Edfelt - R. H. Bruce Lockhart. Farväl till ära och härlighet, anmäld av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
kraftuppbåd, är det fara värt, att han
slutligen hamnar som en visserligen oklanderlig
förströelseförfattare. Redan nu kan man spåra
en viss avmattning i hans författarskap. Hans
i recensentens tycke bästa bok hittills är den,
varmed han introducerades i Sverige: ”Den
sällsamma historien om miss Annie Spragg”,
en i sin sinnrika teknik och sin underfundiga
ironi fascinerande berättelse.
På sin virtuositet som berättare inom ett
mindre format visar Bromfield i varje fall
goda prov i den nyligen översatta
novellsamlingen ”1 dag röd — i morgon död”.
Samlingen består av fyra längre noveller: ”Fröken
Mehaffy”, ”Hon som lyssnade”, ”De luxe”
och ”Beppos nattklubb”, den senare först
publicerad i denna tidskrift. Vill man kalla
dessa noveller för korta romaner, går detta
också an: distinktionerna äro i detta fall svåra
att upprätthålla, och en diskussion om termer
måste härvidlag urarta till idel hårklyver ier.
De fyra novellerna sammanhållas alla genom
gemenskapen i miljö, delvis också genom
gemensamma motiv. I två av novellerna
ut-göres miljön av en nattklubb, alltså en
uppehållsort för folk, som har svårt att gå och
lägga sig. Bromfields kännedom om sådana
refuger för nyktigamer är så överväldigande,
att man endast kan göra sin stumma reverens.
1 de två andra novellérna har man också
tillfälle att beundra författarens förtrogenhet med
mondäna omgivningar: lyxhotell och
lyxångare. Också de skildrade personerna i dessa
noveller bilda ett slutet brödraskap. Fröken
Mehaffy i novellen med samma namn är en
bageriidkerska i en stad i the middle West.
Det äventyrslystna blod, hon fått i arv av sin
äventyrare till far, tar en dag ut sin rätt; hon
får sitt lystmäte på spänning och romantik
under en resa till New York, vars undre värld
hon under en kort men intensiv vistelse lär
känna. ”Hon som lyssnade” är historien om
den halvgamla miss Olivia Jenkins, som
liksom fröken Mehaffy är besatt av en halvt
pervers längtan efter sensationella och
romantiska upplevelser. Till att börja med är hon
hänvisad till fantasiens surrogat: ”Ibland satte
hon drömmande ihop historier, i vilka hon
själv var hjältinna — långa komplicerade
historier, i vilka hon var ung och vacker och
hade underbara kläder och var omgiven av
beundrare, som ömsom lutade åt äktenskap,
ömsom åt förförelse. Och hon identifierade sig
så småningom med hjältinnorna i de crimes
passionels hon följde i Le Matin, Tageblatt,
Daily Express eller II Popolo...” Hennes
kasus är i grund och botten densamma som
den efter äventyr hungriga fröken Mehaffys.
Ett arv sätter miss Olivia i stånd till att träda
i närmare beröring med den depraverade och
luxuösa miljö, hon längtat efter. Hon
kommer att bli avlyssnare av ett par av
industrimagnaten Beckmans telefonsamtal,
genomskådar hans manipulationer och störtar genom
ett telegram till hans affärskolleger hela hans
redan bräckliga position. Den i skeendet
inneboende ironien vill att hon därvid även gräver
en grop åt sig själv. Hennes bankirer äro
beroende av magnaten Beckman — som för
övrigt har mer än ett drag av vår egen
Kreuger. Med honom falla även de — och
med dem miss Olivia.
I ”De luxe” blottställes den förfärande
tomheten, ytligheten, kärnlösheten hos några
representanter för amerikansk överklass,
sammanförda under en resa med en lyxångare.
Det är en skicklig studie i en genre, vari
Bromfield tidigare skurit lagrar.
’ Beppos nattklubb” är en suggestiv
skildring av de dramatiska händelserna på en
speakeasy i New York.
Nattklubbsinnehava-ren, före detta prisboxaren Beppo, med sin
rörande ambition att bli en bildad man, en
verklig gentleman, och sin tafatta orientering
mot den ”fina” världen, är en figur, som
tecknats con amore. Denna människostudie
kommer det mästerliga hart nära och tillhör
överhuvudtaget det mest minnesvärda i Bromfields
porträttgalleri.
De två damer, som stå för översättningen
av dessa noveller, ha all heder av sitt verk.
Johannes Edjelt
Det hektiska
1920-talet
R. H. B r u c e L o c k h a r l: Farväl till ära
och härlighet. Översättning från engelskan
av Axel Claèson. Tiden. 7: 50.
Memoarer kunna erbjuda en intressant
lektyr huvudsakligen ur tre synpunkter. Antingen
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
