Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - R. H. Bruce Lockhart. Farväl till ära och härlighet, anmäld av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
kan författaren ha stätt i nära beröring med
historiska personer och historiska skeenden
av betydelse eller själv spelat en dylik roll.
Eller också kunna memoarerna ge en levande
tidstypisk bild. Eller kan författarens
personlighet, utan att äga historisk betydelse, vara
en mänskligt intressant bekantskap. Felas alla
dessa tre intressegrunder borde memoarerna
icke nå offentligheten. Om endast en av dem
är för handen är deras intresse begränsat. Men
finnas alla tre tillhöra de den mest lockande
litteraturkategorien.
Till denna trestjärniga lektyr hör ulan
minsta tvivel R. H. Bruce Lockharts fortsatta
självbiografi, ”Retreat from Glory”, som nu
föreligger i en god och välvårdad svensk
översättning av Axel Claeson under ovan angivna
titel, ”Farväl till ära och härlighet”.
1 Memoirs of a British Agent”, som
utgavs på svenska 1933 under rubriken ”Som
politisk agent” och som vann en stor och
välförtjänt framgång, skildrade Lockhart bland
annat den korta, världspolitiskt bemärkta och
delvis livsfarliga roll han fick tillfälle att
spela i Moskva 1918, där han i nära beröring
med bolsjevikrevolutionens ledande män och
överhuvud på närmaste håll fick bevittna
världshistoriska avgöranden av ännu omstridd
och oklar karaktär. ”Som politisk agent” blev
därför icke endast en sällsynt underhållande
bok utan även en historisk källskrift av icke
ringa betydelse.
Samma politiska och historiska intresse
knyter sig även till Lockharts nu utgivna
volym, ”Farväl till ära och härlighet”. Denna
senare memoarbok spänner över mer än ett
årtionde: från författarens återkomst till
London i slutet av 1918 till våren 1929. Den är
emellertid skriven senare. Och detta märkes
väl: 1930-talets kris och omvälvningar kasta
sin dunklare färgning över 1920-talets dagrar.
Under dessa tio och ett halvt år hinner
författaren uppleva mycket. Han verkar i fyra år
som handelsdiplomat i Prag, i fyra år som
bankman, huvudsakligen i Wien, och därefter
som journalist i lord Beaverbrooks
presskoncern. Han genomkorsar kontinenten härs och
tvärs, i olika uppdrag och i beröring med
högst olika kretsar, samt lär känna en lång
rad av dess mest betydande offentliga
personligheter. Hela volymen är överhuvud en
guld
gruva av vad engelsmännen kalla ”inside
information”, och ur denna synpunkt är den
en källskrift av ganska enastående betydelse
för det hektiska 1920-talets historia, vars
skenbart gyllene år redan nu tyckas ligga så
fjärran.
Bland de män som Lockhart skildrar i
denna personliga och intima, men därför ej
anekdotmässiga eller skvalleraktiga form,
återfinnas den tjeckoslovakiska statens ledare,
framför allt Masaryk och Benes, vidare doktor
Seipel, prelaten-statsmannen i Wien,
Strese-mann, Wilhelm II och en lång rad av det
brittiska rikets politiker, diplomater och
finansmän. Hans skiftande verksamhet bragte honom
i beröring med alla dessa och åtskilliga fler.
Hos dem alla ser han det mänskliga och helst,
även det sympatiska, i varje fall det
försonande. Han hör icke till dem som döma
människor hårt; hans livsfilosofi är fylld av
mild skepsis och mänsklig medkänsla på
grundvalen av en blygsam självironi.
Framför allt har emellertid Lockharts bök
intresse genom sin tidstypiska karaktär. Om
en framtida skildrare skall söka efter levande
material till den underliga företeelse som
kallats efterkrigsmentaliteten, kan och bör
han icke gå förbi Lockharts självbiografiska
volymer. Ty där lever den. Det hektiska,
oroliga, sökande och desillusionerade i tiden, det
vill säga årtiondet efter kriget, som redan
sticker starkt av mot det långt mer troende
1930-talet, har sällan fått en mer levande bild.
Lockharts nära förtrogenhet och outrotliga
sympati med ryskt väsen ger också åt denna
bild stundom en belysning som fjärran ifrån,
vilket ger en konstnärlig effekt av gripande
verkan.
Slutligen gäller det om denna bok som om
Lockharts första — och kanske ännu mer —
att den frånsett allt detta är värd intresse och
fängslar genom författarens egen personlighet.
En egendomlig blandning av skotsk
naturmystik och äventyrarlynne, av skönhetskärlek,
njutningslystnad och vad han själv kallar
ansvarslöshet vid sidan av oräddhet,
klarsynthet och seg. energi i alla avgörande ögonblick
göra honom både till en man som ur allmän
synpunkt är av större värde i farliga och
spända tider än i så kallade normala och
dessutom till en rätt fascinerande personlighet.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
