Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fredrik Böök, Resa till Saar och Paris över Elsass; Victor Vinde, Revolution i Paris, anmälda av Åke Thulstrup - Malcolm Muggeridge, Vinter i Moskva, anmäld av C. F. Palmstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
politik överhuvudtaget tillförsäkras en
enastående boklig njutning genom Vindes arbete.
Hans ”Revolution i Paris” ger i en
fulländad form en översikt över det nutida
Frankrikes politiska liv inramad i en exposé över
det sista årets händelser alltifrån
Staviskiskan-dalen fram till Doumergues fall och
ministären Flandins bildande. Victor Vinde avstår
från varje försök att bagatellisera de
finansskandaler och den parlamentariska och
journalistiska korruption som under de sista åren
har fläckat den tredje republikens anseende.
Han är snarast strängare än Böök i sina
domslut. Det radikalsocialistiska partiets
herravälde framstår för Vinde inte som något
speciellt glädjande fenomen utan som ett tecken
på den ”politiska stagnationen”. Författaren
var med på Pont de la Concorde den 6
februari 1934, och han har känt marken gunga
under det radikalsocialistiska partivälde, mot
vilket upproret främst riktade sig.
I bokens avslutningskapitel antyder Vinde
de vägar, på vilka han tror förnyelsen
kominer att ske. Man får här en grundlig
utredning av de olika ungdomsföreningarnas
organisation och mål — ett fängslande ärnne^som
tarvade en klarläggning. Att ur deras
mångfald urskilja någon enhetlig tendens, som
skulle inkarnera det speciellt bärkraftiga, är
inte lätt, och Vinde vågar sig inte på
uppgiften. Liksom Böök är han emellertid mån
om att ställa de rena fascist- och
nazistefter-aparna i särklass och liksom denne tvivlar
han på att deras kulturfientliga ideal kan
vinna större anklang i ett land som Frankrike.
Åke Thulstrup
Vinter i Moskva
M a 1 c o 1 m M u g g e r i d g e: Vinter i
Moskva. Bonniers. 4: 75.
Det är en fruktansvärd tavla av det
förljugna i våra dagars Ryssland som rullas upp
i denna Manchester
Guardian-korresponden-ten Muggeridges med möda utsmugglade
dagbok från fjolårets vinter i Moskva. Den nära
nog fullständiga överensstämmelsen mellan
den in i hjärteroten desillusionerade
gammalliberalens intryck och den senaste svenska
skildringen från landet borta i öster — Marika
Stiernstedts kloka och oförvillade snapshots —
talar för Muggeridges tillförlitlighet.
Bolsjevikpropagandans största tillgång är
enligt Muggeridge den naiva tron att man kan
ge en fullt objektiv skildring av Sovjet. Men
när det rör sig om något sådant som
”proletariatets diktatur”, finnas, hävdar han, inga
referenter — bara medspelare. Det är lika
omöjligt att ge en lidelsefri beskrivning därav
som av en ilsken tjur, vilken rusar runt
det fält, där man själv befinner sig. I samma
ögonblick man blir lidelsefri, godtar man
automatiskt den falska förutsättningen att
tjuren icke är ilsken och förfalskar därigenom
allt man sedan säger om saken. ”Av alla
skildringar från Sovjet äro de mest missvisande de
som lämnats av personer, vilka göra anspråk
på att vara fria från fördomar eller
förutfattade meningar åt något håll. Som ett
”välsignat minne” bevarar Muggeridge
hågkomsten av de utländska turister, vilka med
strålande optimism traska genom en
landsända i hungersnöd, i lyckliga skaror vandra
omkring i smutsiga slumkvarter eller, som
skolbarn rabbla multiplikationstabellen, om
och om igen upprepa den humbugsstatistik,
”de uttjatade slagord, som ständigt vina som
en torr och dyster vind över ideallandets
tomma fattigdom”. Deras lovsånger av
proletariatets diktatur leda Muggeridges tankar till
frälsningsarmén, marscherande ut med fanor
och spel till ära för någon bloddrypande
in-födingsgud, eller till en vegetariansk tidskrift
i färd att publicera lidelsefulla upprop till
förmån för kannibalism!
För sovjetherrarna hägrar bolsjevismen som
ett paradis av automobiler, räknemaskiner,
telefoner, skrivmaskiner, högtalare, ljusdränkta
släta landsvägar och grå skyskrapor, många
boningar och dem själva på fader Stalins
högra hand, sittande med proletariatets
diktatur och iakttagande änglarna, medan de bygga
upp socialismen, skrika ut slagord och komma
och gå fram och tillbaka, i täta led. Men
för Muggeridge är den något helt annat. ”En
fuskigt hopkommen kolossalbyggnad, skapad
och bebodd av slavar. Allting bestialiskt och
vulgärt till övermått — barbariskt övermod
och provryttarservilism, humanitär
sentimentalitet och hyckleri, rotariansk Big business
och Prosperity, Nackt-Kultur och pretentiös
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
