Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Malcolm Muggeridge, Vinter i Moskva, anmäld av C. F. Palmstierna - Sven Löfgren, Mellan hakkorset och trikoloren, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
liderlighet — allt i en enda röra, en
kolossal pyramid av smuts till ära för
bolsjevik-ledarna själva och Proletariatets diktatur.”
Spöklikt träffsäkra äro i sanning intrycken
från ett Moskva, gömt under revolutionära
slagord och skyhöga grafiska tabeller, där
siffrorna stiga till alltmera svindlande höjder,
med byster av Lenin och Stalin och silhuetter
av Marx och Engels och Lenin och Stalin,
”övergående i varandra liksom Jesus sittande
i Marias knä och Maria i Annas” — en enorm
affärslokal med storartad försäljningsapparat
men utan varor.
Och bilden av Stalin! ”Mörk, ointelligent,
besatt av energi med håret växande långt ned
i pannan och små mörka, tättsittande ögon,
dyster och ensam och asiatisk, betvdligt
effektfullare än Lenins skära huvud i glaslådan.
Han kunde bli proletariatets diktator, emedan
han så grundligt föraktade proletariatet.
Produkt av ett jesuitseminarium, nöjd med
hemmaerövringar, en klasskrigsnapoleon, hade
Stalin nog förnuft att inse att enda målet för
revolutionen var att göra någon till tsar, och,
eftersom han själv insåg detta, att göra sig
själv till tsar.”
Bolsjevismen, denna organiserade
sterilitet, kan, enligt Muggeridge, aldrig
genomföras till slutet, ty den livnär sig av hat.
Vissa individer kunna väl bygga sina liv på
hat och ett helt samhälle kan genom
propaganda bringas att hata under så lång tid
som ett krig varar, men inte i oändlighet eller
tillräckligt länge för att förgöra sig självt.
Självförstörelse är bolsjevismens enda
tänkbara slut. Därför måste den bli en
ofullbordad process. Född i underjordiska
tryckpressar, i smutsiga rum och hotell och kaféer,
medan dess profeter vandrade från den ena
europeiska huvudstaden till den andra, skall
slutligen bolsjevismen — förkroppsligandet
av dessas rotlösa drömmar — visa sig som
något lika övergående och overkligt som det
amerikanska Prosperity, Jo-Jo-flugan, eller
”hjärntrusten”. Dessa drömmars verkliga
betydelse ligger i den kamp med jorden, med
tingens och människornas natur, med livet
självt, som deras förverkligande innebär. Då
avslöjas deras verkliga, fasansfulla karaktär.
Det blir inte, som Lenin sade, en kamp om
brödet, det blir en kamp mot brödet.
Dessa knappa antydningar må vara nog för
att giva en föreställning om Muggeridges bok,
en av de hänsynslösaste skildringar av
Ryssland som sett dagen på mycket länge. Krasst
och materialistiskt synar han den
materialistiska religion, som är bolsjevismen, men
glömmer att en liten pärla av äkta idealitet
och socialt patos dock gömmes i botten på
den ryska avfallshögen av nerskrotade
västerländska teorier, och att en stråle från den
pärlan ännu kan glimma kring den ryska
ungdomen. Felsynen är förlåtlig. I Sovjets
”utländska lumpaffär” ser man inte mera
kunderna från 1917 med deras fårade
intelli-gentsiafysionomier — men väl kamrat
Litvi-nov-Wallachs fryntliga fullmåneansikte, lutat
över varorna. Bolsjevismen är inte längre del
varnartiga underbarnet — det är en
medelålders grosshandlare, inte vidare ”intressant"
eller särskilt framgångsrik.
C. F. Palmstierna
Saarreportage
Sven L ö f g r e n: Mellan hakkorset och
trikoloren. Holger Schildt. 3: 50.
Med beundransvärd raskhet har Sven
Löf-gren redan nu hunnit publicera ett litet
reportage från Saar, där han även lyckats få med
slutresultatet av den stora folkomröstningen
den 13 januari. Ehuru författaren i vissa fall
fått en väsentligen annorlunda syn på det sa
häftigt och lidelsefullt omstridda landet än
anmälaren, skall det genast villigt erkännas,
att boken pa del hela taget gör ett sympatiskt
och även vederhäftigt intryck.
Några nya synpunkter har väl Löfgren
knappast att komma med, men hans lilla
arbete är i allmänhet rättvist och här och där
påträffar man roande och träffsäkra
iakttagelser. Den förnämsta bristen är, att han
inte ställt valstriden i den riktiga belysningen,
det hela gällde dock ytterst en strid mellan
de rika och de fattiga, mellan Reichsbank i
Berlin och ett otroligt utarmat
industriproletariat. Att utgången därför var given stod
klart för allt, långt före den 13 januari, även
om ingen kunnat drömma om ett så
förkrossande nederlag för enhetsfronten. Från den
senare sidans ståndpunkt uppfattade man
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
