Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sven Löfgren, Mellan hakkorset och trikoloren, anmäld av Bo Enander - Samuel E. Bring, Bibliografisk handbok till Sveriges historia, anmäld av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
också valet, trots den stränga valhemligheten
som ett terrorval. Det hade också varit
önskvärt om Löfgren påpekat det betydelsefulla
faktum att nationalsocialisterna helt
behärskade polisen (die blaue Polizei) och, på
valdagen, även biltrafiken. Med den
förtrolighet, varmed Löfgren umgåtts med Saarlands
befolkning, hade det också säkerligen varit
lätt för honom att något utförligare beröra de
märkliga händelser, som förvisso tilldrogo sig
natten mellan den 12 och den 13. Många
tusenden av enhetsfrontens medlemmar torde
nämligen i elfte timmen ha låtit enrollera sig
i de nationalsocialistiska leden, i några fall
väl beroende på känslostämningar, men
säkerligen i de flesta mot kontant ersättning eller
på grund av rädsla för efterräkningar.
Men dessa anmärkningar till trots, Sven
Löfgrens Saarreportage avväpnar genom sin
älskvärda anspråkslöshet. På grund av den
stora brådskan med publiceringen har
författaren väl knappast kunnat undgå att göra
sig skyldig till en del tråkiga faktiska
felaktigheter. Något öppnande av de 540 000
röstkuverten behövde sålunda inte alls
förekomma, då dessa enligt gällande
valförordning inte behövde igenklistras. Vidare ägde
sammanräkningen inte rum i rådhuset i
Saar-brücken, utan på Wartburg, och den började
inte den 14 klockan 8 på morgonen, utan 5.15
på eftermiddagen samma dag. Även andra
exempel på felaktiga uppgifter kunde nämnas,
och frågan är, om det inte för författarens
egen del varit klokast att vänta med
publiceringen, åtminstone någon vecka.
Det angenäma helhetsintrycket skadas dock
inte nämnvärt härav. Löfgren har verkligen
lyckats att ge en hel del glimtar från det arma
land, för vilket alla nu måste hoppas på en
lyckligare och lugnare framtid. Bo Enander
Bibliografier
Samuel E. Bring: Bibliograjisk handbok
till Sveriges historia. Norstedts. 12:—.
Poul Carit A n d e r se n: Henrik
Pon-toppidan. Levin og Munksgaard.
Köpenhamn 1934.
Den som konsumerat större delen av den
nyss tilländagångna höstsäsongens
skönlitte
rära nyheter erinrar sig kanske en
bankettscen hos Dumas, där Portos bryter mot
hov-ritualet och beslutsamt avvisar majestätets
egenhändigt överräckta dessert med det
klassiska svaret: ”Ers majestät, jag älskar inte
desserter. De fylla en plats i magen, som kan
fyllas bättre.” Eller ungefär så.
Bibliotekarien Brings bibliografiska
handbok har berett recensenten större behållning
och glädje än de flesta skönlitterära nyheter.
Den är substantiell, väsentlig, objektiv, olyrisk
— alltsammans mycket goda ting. Den är fast
föda, icke lyriska frasvåfflor eller pösmunkar.
Dessutom är den efterlängtad. Vi ha saknat
en handbok som kunnat ge en någorlunda
fullständig orientering i den historiska
specialdiskussionens alla resultat; även i lärda
verk och avhandlingar har man gång på gång
kunnat iakttaga, hurusom forskarna helt enkelt
ej känt till sina föregångare. Det är därför en
utmärkt idé av professor Sven Tunberg, de
humanistiska studiernas nitiske och
framgångsrike organisatör, då han anmodat Bring
att ur sitt vetande sammanställa denna stora
och väl genomförda handbok. Man finner här
icke bara en historisk bibliografi i sträng
mening utan också översikter över de
historiska hjälpvetenskaperna samt över arkivens
och bibliotekens handskrifts- och
urkunds-material.
Sakkunskapen har redan fällt sitt ord om
boken. En icke fackman kan endast
konstatera, att boken ingen upplysning ger om de
rent historiska undersökningar, som ligga
inströdda och rätt svåråtkomliga även i vissa
litteraturhistoriska verk. Professor Bööks
utredningar av ”Sveas” förhistoria och
docenten V. Svanbergs studier över Tegnérs ”Nore”
kunde här nämnas som exempel. Å andra
sidan vore här fullständighet ett rent orimligt
krav.
Utan en säker bibliografi trevar den unge
vetenskaplige lärlingen i blindo. Även den
som endast sysslat med uppgifter på
historiska gränsområden märker vid ett studium
av Brings bok, hur mycket lättare han kunnat
arbeta, om han ägt tillgång till denna massivt
sakliga, intelligent sovrade och klara,
resonerande bibliografi. Den förefaller vara en heder
och en prydnad för svensk humanism. Av
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
