- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Mars 1935 Årg. 4 Nr 3 /
11

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Eyvind Johnson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EYVIND JOHNSON

dessa år, de döda minnenas år, aldrig djup
sorg, men heller aldrig djup glädje.” Man
kunde tillägga: därför kunde han aldrig vara
en hel människa. Detsamma gäller om de
flesta av romanens figurer. Alla ha de denna
brist på själsligt sammanhang.

Det är inte svårt att förstå, vad som
förorsakar denna brist. Eyvind Johnson ser i
denna bok på människorna med proletärens
ögon. Proletären har ingen del i historien,
traditionen, samhällets och kulturens minne.
Men han har heller icke själv något ”levande
förflutet”, något växande sammanhang i sin
själ — ty det förflutna är beskt och pinsamt
och måste utplånas, om han överhuvud skall
kunna stå emot dagens påfrestningar. Det
förefaller, som om denna synpunkt skulle
kunna förklara mycket som annars blir
oförklarligt i de unga arbetardiktarnas
primi-tivism.

Den rent primitiva människan — ungefär
sådan hon i alkohol och brunst och förvirrat
maktbegär brukade gestaltas av den store
tyske skådespelaren Jannings — finns med
i boken; det är den alkoholiserade busen
Galén, om vilken det uttryckligen säges: ”När
någon gått ifrån honom eller han lämnat
någon, tog han allra högst med sig namnet
och ansiktet i minnet. Hur det var omkring en
annan människa, när han, Galén, icke var där,
saknade han förmåga att göra sig en
föreställning om.” Han är i själva verket ett djur i
endast svagt människoliknande gestalt, hans
verklighetsuppfattning är momentan, impres^
sionerna knytas aldrig samman av ett minne,
ordnas och klassificeras aldrig av ett förnuft,
värderas aldrig av en moralisk instinkt. En
demonisk undermänniska inympar i hans
spritångande själsliv en tvångstanke, som utan
större svårighet driver honom till självmord.
Det är en mönstergill studie, vars skarpsynta
psykologi med fördel kan jämföras med den
helt yttre och fysiologiska analysen av ett
mot

svarande fall i Hammenhögs alkoholistroman
”Lindbergs”.

De unga livsdyrkarna i svensk litteratur ha
ju i princip samma utgångspunkt som Eyvind
Johnson. Men de känna ett positivt värde, som
han icke — eller åtminstone icke ännu — vill
erkänna. De finna sin tröst i driften, som
de ägna en religiös kult och förstora till
den stora magiskt lyckobringande livskällan.
Eyvind Johnson finner icke någon tröst i
det personlighetslösa, i det okontrollerade
instinktlivet. Han vägrar att duperas av
denna mystik. I hans roman går den starke
fotbollsspelaren Berr — boken innehåller
svenska litteraturens enda fulländade
skildring av en fotbollsmatch! — under, därför
att han icke kan kuva sin drift, som tvingar
honom på knä framför den oblyga skökan
Birgit Erlandsson. Berr är rädd för driften,
den ödelägger hans liv, och han vet intet
botemedel. Han hamnar som de flesta av Eyvind
Johnsons motsvarande gestalter i alkohol.
Eyvind Johnson har i denna bok och i sitt
övriga författarskap givit ett ytterst viktigt
bidrag till belysningen av den svenska
alkoholismens sannerligen icke betydelselösa
kulturproblem. Han har insett, att vår ursinniga
och desperata germanska alkoholism i regel
bottnar i blyghet, tafatthet, fumlighet eller
skräck inför driften, som man icke äger kultur
och disciplin nog att tygla och icke ärlig
öppenhet nog att bejaka.

Minnespsykologien och driftskräcken äro
bokens två viktigaste temata. Man kan avrunda
den förfärande bilden genom att peka på ett
tredje drag: även arbetet är i denna bok
likgiltigt eller vidrigt. Det talas på ett ställe om
”den tomma dagen och den tomma framtiden.
Han var helt vaken nu och hade också
verklighetens fadda smak i munnen.” Mannen är för
den obarmhärtige unge författaren dömd till
samma tristess både i sitt förhållande till sam
hället och till kvinnan, i sitt arbete likaväl

11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 22:41:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-3/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free