Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Eyvind Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
synes han vara livet självt, som trotsande
bryter igenom de stelnade kulturlagren. Man
kan iakttaga hans skratt: ”Hans skratt slog
emot henne (Lydia) som en pisksläng och en
våg av frisk glädje; hon ville fly, och hon
ville närma sig dess källa, ryckas med och
tjuta av lust att leva. — Han lutade sig bakåt
på stolen och slog händerna mot knäna och
skrattade, och hans skratt fyllde rummet och
brusade ut genom dörröppningen och ville
spränga rummet och fylla gatorna och
världen. Det var en väldig bölja av hån och
glädje, ondska och värme, ursinne och vishet.
Lydia kände åter, att hon var våren ...” Han
prånglar också ut några uppfinningar, vilkas
namn — Drömmalätt, Solkraft etc. —
sammanhänga med hans karaktär av livgivare,
lyckokälla, hämningsupplösare och befriare.
Han representerar den enda livsprincip, som
Eyvind Johnson vågar sätta sin tro till —
förnyandets, skapandets grokraft. Men hans
väsen är fullt av motsägelser, ty Eyvind
Johnsons ideologi är ännu i experimentstadiet.
4.
Efter en period av bittraste samhälls- och
kulturkritik närmar sig Eyvind Johnson
primi-tivismen i romanen ”Bobinack”. Där är
evangeliet ännu framfört mera tveksamt, och den
befrielse författaren kan ha känt inför den nya
läran försvinner till stor del i romanens
oerhört intrikata teknik, den kanske mest
komplicerade någon svensk roman kan uppvisa.
Men orienteringen gav snabbt resultat. Redan
1933 var Eyvind Johnson färdig att skriva en
bok, som — om man frånser Vilhelm Mobergs
”Mans kvinna” — otvivelaktigt är
primitivis-mens klaraste och djärvaste programroman i
Sverige. Det är den mycket diskutabla
romanen ”Regn i gryningen”.
Dess innehåll är lätt berättat. Henrik Fax
har en relativt ordnad ekonomi och är tryggt
infogad i det sociala sammanhanget. Han har
hustru, barn, hem och vänner. Allt är väl
tillrättalagt för honom. Ändå gör han en vacker
dag den upptäckt, som fått ge bokens första
avdelning dess namn: ”Det är livsfarligt att
leva.” Han känner, att han håller på att
kvävas i konventioner och vanor. Han vill
hänsynslöst bort från alla dessa mördande plikter,
i vilka hans väsens safter sinar och han
förlorar sin kontakt med allt det i livet, som är
förtjänt av namnet nyskapelse, fräschör och
instinktlycka. En vacker dag överger han utan
vidare sitt hem, sin hustru och sina barn.
I stället skriver han i första person en bok
om ”det verkliga livet”. Och detta verkliga liv
är primitivismens önskedröm om det
ohämmade naturlivet med den sexuella
bottenströmmen fritt vällande fram i dagen. Boken
kulminerar i en erotisk scen i en regnande skog.
Plikter, ansvar, krav — allt detta försvinner
som någonting oväsentligt och likgiltigt inför
denna upplevelse, som förefaller äga sin
kvalitet just i sin absoluta oandlighet. När boken
slutar, är Fax en pånyttfödd människa, som
återupptar sina fäders namn och kallar sig
Pettersson — det betyder: blir banal och
vanlig och sund. Hur det går med hans familj,
förtäljer icke historien.
Mot denna bok kan riktas all den
lättformu-lerade kritik, som primitivismen i princip
förtjänar. Det är lätt att säga, varför denna bok
rymmer farliga tendenser, och varför den
syftar ned under det mänskliga. Men samtidigt
märker man, att författaren skrivit sin bok på
ett alldeles nytt sätt: skräcken är borta, äcklet
likaså, han berättar obesvärat och med en lätt
rytm, som otvivelaktigt är i släkt med lyckan
och harmonien. Det är alldeles uppenbart, att
denna primitivistiska regress för Eyvind
Johnson varit ett bad i hälsa. Han måste ha känt, att
hans författarskap hotade att fastna i sterilitet,
negativitet och torka. Han har resolut frigjort
sig. Och på samma sätt som den teoretiskt och
filosofiskt orimliga primitivismen gett hela den
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
