- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Mars 1935 Årg. 4 Nr 3 /
15

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Eyvind Johnson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EYVIND JOHNSON

unga svenska dikten en ny must och kraft
genom att föra fram strömmar av oförbrukade
vitala resurser och fräscha motivgrupper, så
tycks också Eyvind Johnsons författarskap ha
pånyttfötts av denna spontana kontakt med
primitiva livsvärden utan alla kulturella
reservationer. Att denna förmodan är riktig,
framgår redan av den alldeles nya glädje som
talar i ”Regn i gryningen”: ”Jag tycker jorden
är så vacker. I hårdhet tycker jag jorden är
så vacker. Det finns också många arbeten där,
många vägar.” Men alldeles uppenbart blir
sammanhanget, när man tar del av Eyvind
Johnsons hittills sista böcker, den präktiga
novellsamlingen ”Än en gång, kapten!” och
det självbiografiska romanfragmentet ”Nu var
det 1914”. Ty här möter man en helt ny
författare. Novellerna äro skrivna utan alla
polemiska bihänsyn, utan alla djupsinniga
psykologiska skevperspektiv och komplikationer. De
bäras upp av ett saftigt norrländskt
berättar-humör, besläktat med Ludvig Nordströms. De
ha must, kraft och en bred humor, som
tillsammans ge ett överväldigande och befriande
intryck av återvunnen hälsa. Vi ha mycket få
bättre novellsamlingar på svenska, och i ingen
dånar och svallar ett så präktigt norrländskt
rallarhumör som i denna ypperliga bok.
Mästerverket är ”Svår stund”, där rallaren
Fridlövs patetiska ”inre monolog” omedelbart
före det planerade självmordet meddelas i
originaltappning. Det är ett gott stycke svensk
folkpsykologi, som kan tävla med Albert
Engströms bästa saker. Bellmanskt präktig är
också titelnovellen, skildringen av kapten
Bottenhammars — märk det nordströmska
namnet! — sista resa med ångslupen Duvan
på en liten norrländsk sjö: han drömmer om
väldiga ångare, han har icke spottat i glaset,
och när dröm och verklighet litet för brutalt
törnar samman, råkar han kasta en pinsam
manufakturhandlare över bord. Duvan får gå
tillbaka utan sin kapten, som i stället fraktas

tillbaka, uppgillrad vid rodret på sina
kumpaners, ”havets och stormens bröders”, lilla
segelbåt.

Redan dessa antydningar måste kunna göra
klart, att det verkligen skett någonting
väsentligt i Eyvind Johnsons utveckling — han är
icke densamme, han har för första gången
i sitt liv suveränt “kunnat passera sina
livs-nederlag, sina lidanden, sin bitterhet och sett
på livet med glada och vakna norrländska
ögon. Det är svårt att fatta, att samme
författare skrivit ”Kommentar till ett stjärnfall”
och ”Än en gång, kapten!”.

Med spänning avvaktade man Eyvind
Johnsons nästa bok, hans hittills sista. Skulle
frigörelsen visa sig vara endast en episod? Hade
negativiteten och bitterheten kanske ändå kvar
sin makt över honom? ”Nu var det 1914” gav
det definitiva vittnesbördet om att den
ypper-lige författaren definitivt har passerat sin
svarta tid. Han tar här upp samma
självbiografiska ting, som han förut antytt i sin skiss
i ”Ansikten”. Men nu kan han gestalta det
ömtåliga stoffet — en hämmad och fattig
norrlandspojkes förtryckta barndom och första
oroande kontakter med medmänniskorna och
arbetet — utan alla kommentarer och utan
allt psykoanalytiskt djävulskap. Han berättar
med en konkret realism och en slutgiltig,
mogen konstnärlighet som aldrig förr, och
resultatet blir lysande. Boken är skenbart
bagatellartad, men genom sin kraft och sin
suveräna säkerhet får den sin unge hjälte att
växa till en symbolisk och nationell gestalt
mot bakgrunden av timmerflottningens och
lungsotens fruktansvärda Lillnorrland. Det är
en fullständig seger. Den kröntes också med
en bokhandelsframgång, som icke kommit
någon av Eyvind Johnsons tidigare böcker
till del.

5.

Eyvind Johnsons tolv böcker, skrivna under
tio år — här ha av utrymmesskäl förbigåtts

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 22:41:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-3/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free