Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Vinter 1915. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
VINTER 1915
De begravde fadern helt stilla. Han liksom
sjönk undan, sjönk ner i jorden och försvann.
Nej, man gick ner i jorden med honom, bar
honom långt in i den frusna jorden. På några
droppade näsorna och de följde med ner
under jorden för att få skydd mot den bitande
vinden. De tänkte: Så här är det kanske i
skyttegravarna. Jorden hade tjälat, det var för
dyrt att spetta upp gravar under vintern.
Därför hade man gjort i ordning en lång grav,
en tunnel eller vad man vill kalla det. En
gammal rallare, som gick omkring i
samhället, hjälpte dödgrävarn med den i höstas.
— Det blir både trevligt och snyggt, sade
han.
Man ställde kistorna i rad där inne. Nu
hade graven ett dussin lik, längst in hade
jorden börjat rasa ner över kistorna. Olof såg
kransbanden som röda blänk. Många år senare
skulle han tänka på det när han i ett
främmande land såg turistkatakomber. De första
kristna, tänkte han då. Skyttegravar, sågverk,
tänkte han nu. Varken modern eller barnen
grät högt. Men de lyfte blickarna mot
planktaket över för att slippa möta andras ögon.
Prästen sade något om att — — Olof tänkte:
Och nu måste man väl gå nånstans igen.
Efteråt. Plötsligt gjorde det honom
ohyggligt ont om fadern. Han måste bita
samman tänderna för att inte skrika till. Ett par
främmande mänskor snyftade på, han tyckte
sig höra tårstrilet. När han såg mot takets
2. — B. L. M. 3.
bågnande plankor, tänkte han: Det är ett
nummer. Pappa är ett nummer. Rakt ovanför
oss sätter dödgrävarn ner en nummerpinne i
snön. Han räknar ut hur många meter graven
är, hur många centimeter varje kista tar, han
har ett måttband. Rakt över pappa eller
kanske litet snett, kanske över nästa kista eller
den som är förut sticker han ner en pinne
med pappas nummer. När det blir sommar
går vi dit och lägger kransar eller blommor,
man kan också få ett namn, en vård. Han
tänkte strax efter: Vi. Om jag inte är här, när
det är sommar, kommer jag aldrig att hitta
den rätta. Om det är nödvändigt.
Det var inte mycket att vänta på. Persson
var i jorden och någon mumlade ännu något
inom sig som hade att göra med hans minne.
När man kom ur graven, knarrade snön ilsket
under fotterna, och prästen fällde upp
pälskragen och drog ner mössan över öronen. Olof
tänkte: Nu är det färdigt med den här
historien. En gammal rallare, Smålands-Pelle,
rörde vid hans arm, och då Olof vände sig såg
han in i ett blåfnasigt stort ansikte med
ljusblå, vattniga ögon och rimmiga mustascher.
Han hade gjort sig det besväret att komma hit.
— Nu har han ju gravens ro, sade han.
Olof kunde inte svara. Han tänkte på att
han frös om fotterna. Den gamle rallarn hade
stora finnvantar, han tog av den ena och fick
in en liten nypa snus. Några korn han smällde
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
