Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Vinter 1915. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTER 1915
kostymen och lång resa framför sig, och man
skrev på brevet till honom så här: ”Mr.
Emigrant Karl Pettersson.” Efter ett år steg han
ännu mer i det amerikanska och hade gått i
aftonskola och lärt sig språket så gott att han
nästan bara talade det, och han la in ord på
prov i breven, för att man skulle få en aning
om hur det kunde vara; och då blev hans
namn och adress Mr. Charles Paterson, Ill.
eller Mich. eller Minn, eller la. U. S. A., och
ännu längre fram blev det kanske Chas. av
Kalle från soldattorpet. Då kom ett krig där
inte Sverige hade nånting att beställa, men
kanske Amerika. Vem vet vad storgubbarna
hittar på, när de sitter där i sin makt och inte
vet vad de ska göra av alla pengarna. Ett och
annat krig är inte att förakta ur
affärssynpunkt. Medborgaren måste ut i krig och
försvara sin farm. Vem vet.
Så sveper ångesten ibland som en korpvinge
över de insnöade byarna. Tänk på Chas. och
Peter och George och Nels. Man kommer ihåg
dem alla: hur de stått som så här, man höll
deras hand, de var helt vanliga mänskor, när
de var små rann deras näsor som alla andras.
Denna nära död på den stilla kyrkogården var
ingenting i finhet mot den avlägsna,
främmande döden, men i vissa ögonblick var den
förfärligare; den var så direkt. De som var
borta i Miss, och Ill. och Minn, var ändå
borta, fast de levde, borta för länge sen och
var fina medborgare. Men här kom döden så
direkt, utan resa och annan övergång, den
gick fram till Johanna, där hon låg och
hostade, eller Ulrik, där han stod och
arbetade, och sa bara, att det är bäst du kommer
nu, det är tid. Döden brydde sig inte om
vintern — om det inte var så att han gladdes
åt den, hans goda årstid, så att säga.
Järnvägar och sågverk med buller och blåst och
halka och tunga lok och isiga bryggor och
halva dygnet tuggande, tuggande sågramar.
Inget grönt gräs att ligga på rygg i, men en
himmel fylld av blåst och kyla. Jorden var
inte heller så vänlig. Den frös ihop om de rika
liken, som hade råd att bli nedspettade i sitt
enskilda rum, inte ens till dem tog den någon
hänsyn. De andra liken ställdes in i sin
korridor, den var som ett väntrum, en jordig
vänt-sal, och innanför fanns himlen, helvetet,
evigheten. Där har du lämnat dina kära. Eller de
andra, som inte var goda, vackra och rättvisa
men i alla fall är döda och kräver respekt.
När prästen lämnar kyrkogården är det ett
definitivt slut med den döda mänskan. De
levande ser efter prästen. Att han far är som
en dom. Han far bort i medgnissel och dovt
hästtrav och utan bjällerklang.
— Ja, säger Smålands-Pelle, är det nu så
att —
Han håller kronan i nypan.
— Du kan ge den till din lilla bror om så
skulle vara, säger han och har redan smällt
igen slantpungen. Men han har inte stoppat
ner den. Han skramlar med den som en
klocka, en slantbjällra. Så mycket segt arbete
bakom alltsammans. Men kronan är
bortskänkt, han ångrar den inte — det är kanske
bara så att han står där och försöker vänja
pungen av med den.
Olof säger, att han får väl tacka då. Han
kan inte släppa ner slanten i snön och inte
lämna den tillbaka.
— Jag har ju som sagt arbete, säger han
så hårt som möjligt.
Han är vuxen nu — inte riktigt men en bra
bit. I fjol, på hösten, lämnade han en del
bakom sig. Sen dess har han blivit större och
kan tala med lite högre röst. Han har
arbetsminnen och kan säga: När jag hade arbete
där och när jag var där och arbetade med det
eller det. Han var med i timmergallring, han
var också på ett tegelbruk när han gått bort
från fosterföräldrarna, därför att det inte var
något riktigt liv att vara där. Eller gått bort
för ingenting, men gått. Och kommit ut på
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
