Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hermann Hesse: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMANN HESSE
nos ”Summa”, en förkortad upplaga av
Treitschke och så vidare. Man skall icke
fördölja, att man numera måste pröva och
undersöka alla nya upplagor och bearbetningar av
klassiska verk med stor noggrannhet, lusten
att förgripa sig på klassikerna i nya
tendensers och åskådningars tjänst är mycket
stor, och gränsen mellan oskyldigt och
kriminellt, mellan omedveten och medveten
förfalskning, är icke alltid så lätt att draga. Vi
skola icke glömma detta, då vi omnämna nya
upplagor. Rekommenderas kan emellertid i
den Krönerska fickupplagan även Jacob
Burck-hardts verk, som där föreligga så gott som
fullständiga. Här kan man alltså till exempel
för ett par mark förskaffa sig Burckhardts
”Weltgeschichtliche Betrachtungen”, denna
överlägsna, klassiska bok, där även de
aktuellaste och mest lidelsefulla händelser
studeras med en sant antik klarhet och en
överlägsen ro.
Den hittills obekante, begåvade diktaren
Fred Neumeyer fabulerar i sin roman
”Nour-raine” (Societätsverlag) en fantastisk historia.
Han berättar om en Balkanbonde, som heter
Nourraine, som har fått ett arv och för
pengarna far till Berlin för att genomströva
denna sagolika stad på samma sätt som Don
Quijote genomströvade värdshusens,
borgarnas och väderkvarnarnas värld. Här vågar
författaren verkligen språnget in i sagan, och
han lyckas; på så sätt har uppstått ett
drömlandskap, en drömtid och en drömverklighet,
där man svävar omkring utan att känna
tyngdlagarna och njuter samma rekreation som av
en lätt eftermiddagsslummer. Nourraine är en
smula äventyrare, en smula, diktare, en smula
filosof, och han bereder oss mycken glädje.
Nu vill författaren också få oss att tro, att
Nourraine är en bonde, och här ligga den
älskvärda bokens svagheter. Då den
fantastiske Nourraine konfronteras med Berlin, är
han mer övertygande än då han skall
uppträda som bonde, ty vad en bonde är, vet
denne författare mindre om än han vill lura
oss att tro; han är mera bekant med Don
Quijote och hans bröder än med riktiga
bönder. Nourraine kommer icke från en
bondstuga och från Balkan, han kommer från det
landet Ingenstans, han är en förtjusande
fantasi, men hans uppenbarelse framkallar
vackra minnen och ger fina impulser på
samma sätt som en vers ur en folkvisa, som
vi höra sjungas i fjärran, i våra hjärtan
kan ropa till liv en hel glömd och sjunken
värld av inre liv och ädlare mänsklighet.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
