Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eva Berg: Brudbröd. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVA BERG
Genom den halvöppna dörren till
vardagsrummet silade ljus och musik ut. Hon vände
på huvudet och såg Valter sitta där inne vid
flygeln och spela i skenet av de två höga
stakarna med stearinljus. Det var en
folkvise-melodi, som han tyckte om. Hon kom ihåg
orden, de hade sjungit den i kören i
flickskolan:
Min vän, min vän och älskogsblomma,
ack, att vi kunde tillsammans komma,
och du vore vännen min
och jag allrakärestan din .. .
Melodien ville tvinga hjärtat att gråta av
ångest och ömkan. Men den var en lögn, och
även orden voro blodiga lögner. Det fanns
intet sådant som visan talade om, dess ord och
melodi voro sköna och bedrägliga masker som
dolde skrämmande, förvridna drag. I
ljusskenet såg Ann-Mari Valters ansikte, han
kunde inte sjunga, men han nynnade orden
med slutna läppar och ögon. Hans drag voro
bleka som Tantalos, han liknade en man som
blivit dömd att hungra evigt mitt i
överflödet.
Hunger. Ja, samma eviga hunger hade
också lyst ur hans ansikte den gång de rusade
hit i bilen efter vigseln. När det började
skymma den andra dagen, nådde de staden,
hans ungdoms stad, men Valter ville inte
stanna för att visa henne den eller äta middag,
utan for vidare. I gården väntade en supé,
sade han, och han ville nödvändigt att de
skulle hinna fram den kvällen. Och så hade
de i ursinnig fart ilat fram över den milsvida
slätten. Skogen, hans skog, tornade ihop sig
hotande vid horisonten, men när de flögo
närmare, vek den undan, klöv sig för bilen och
lät landsvägen rulla ut sig som en matta
framför brudparet.
Allt gick så förfärande fort. Plötsligt voro
de framme, bilen stannade med ett ryck och
hon lyftes ur av starka armar, en dörr slogs
upp och släppte ut ett svart djur, stort som
en kalv, vilket gav till höga skall och flög
upp på Valter, slog vilt med svansen och var
galet av fröjd. Så började overkligheten. Från
rusandet genom nattsvart skog förflyttades de
hastigt till stillheten och ljuset. Supébordet
var dukat för två, men skenet från de höga
stakarna skapade levande skuggor som
dansade längs väggarna. Med motvinden ännu i
kinderna och hastigheten i blodet satt
Ann-Mari vid det blomlösa spökbordet och såg sin
brudgum njutningsfullt förtära kopparormar,
huggna i bitar och stekta i simmig flottyr. Nej,
det var inte ormar, det var hans älsklingsrätt,
rökta nejonögon, smala, fenlösa, blinda fiskar.
Han åt också surnad röding och elastisk
långmjölk’, som hängde med skeden från tallriken
upp till munnen, ner till tallriken igen,
oupphörligt, tills den äntligen slingrat sig som ett
segt band ner i magsäcken. Där fanns också
ett lövtunt, mjöligt bröd och mörk getmesost,
som smakade flottig fårull, utrörd i söt sand.
Men bruden reste sig hungrig från bordet.
Nu var det mars. En dag kom Valter
strålande hem med en grönskär hyacintknopp,
väl ombonad i tjocka lager tidningspapper.
Och han sade att den minde honom om våren.
Hur kunde en stackars hyacint i kruka erinra
om vår? Sådana hade man ju på julen hemma,
tillsammans med tulpaner, liljekonvaljer och
julrosor? Jo visst, försäkrade Valter, våren
var de soliga marsdagar, då snön låg i
tums-tjock skare på fälten och vassa vindar ruskade
ner snösjoken från tallgrenarna, så att det såg
ut som om det kom yrsnö från klar himmel.
Hans barndoms vår var kakelugnsluckor,
smattrande som kulsprutor framför häftiga
björkbrasor, och en doft av hyacint och färskt
bröd i nyskurade rum. I mars hade hans mors
födelsedag firats, och den dagen började våren
för honom. Längre fram förstod Ann-Mari
honom. Ty det kom aldrig någon vår.
Men dagarna blevo allt längre och slukade
till slut hela nätterna i sin glupande längtan
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
