Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rutger Essén: De bofasta — Europas bönder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÜTGER ESSÉN
varit annat än en mer eller mindre tryggad
besittningsrätt. Släktegendom (fideikommiss)
i stället för individualegendom förblev
alltjämt gällande för stora jordbruksarealer, och
nyligen har man på flera håll — främst i
Tyskland och Ungern — medvetet sökt återgå
till denna äganderättsform även för
bondejorden. Vanhävdslagarna för jordbruk ha
heller aldrig upphävts — varken i
lagstiftning eller i rättsåskådning — under det inga
nämnvärda dylika band hittills vilat på den
industrielle företagaren.
Allt detta är endast spridda uttryck för det
grundfaktum, att det bofasta jordbruket är en
näring av säregen art, och att dess utövare,
bönderna, bilda en högst egenartad
befolkningsgrupp med egna traditioner, egen
livsuppfattning och egen rättåskådning, ofta
skiljaktig från den officiellt gällande, men icke
desto mindre i böndernas egna förhållanden
praktiskt tillämpad.
Bönderna äro slutligen — och detta har en
vittgående betydelse —• den enda
samhällsgrupp som i nödfall kan leva utan de andra.
Man har vant sig att betrakta Europas
gamla bofasta bondebefolkning i olika länder
som härdar för nationella särdrag. Detta må
vara sant, men i Europas nuvarande läge —•
sedan man kunnat fastslå att det till stor del
berott av Europas bönder att de senaste årens
världskris ej gått lika förödande fram i
Europa som i Amerika — är det av större
intresse att leta fram de för Europas bönder
gemensamma dragen.
Men låt oss först inventera tillgångarna.
Englands gamla yeomanry blev visserligen
till större delen utrotat av tvenne industriella
revolutioner, den första på femtonhundratalet,
den andra på adertonhundratalet, men ännu
finnas en del urbönder kvar, och under och
efter kriget har det mindre jordbruket i
England haft en tydlig renässans. En stor del av
den gamla bofasta gentryn har dessutom
stor
bondens mentalitet. Vissa delar av Skottland
och Wales äro bondeländer, och Irland är det
i allra högsta grad.
Danmarks och Hollands bönder torde mer
än några andra länders jordbrukare ha
förvärvat den moderna företagarmentaliteten, del
vill säga de ha vant sig att inställa en större
del av sin produktion på avsättning och gett
den en ensidigare inriktning. Detsamma gäller
i viss mån även Sydsveriges och
Nordtysk-lands bönder. Frankrikes bönder däremot äro
ekonomiskt och socialt urkonservativa —
likaså i stort sett även bönderna i Spanien
och Italien.
Balkanbönderna, undantagandes Rumäniens
jordbrukare, äro fria småbrukare, ännu i
mycket primitiva men delvis också ganska
snabbt framåtgående.
Slutligen måste man i en grupp
sammanfatta de av Europas bönder, vilka ännu 1914
levde i feodala, eller åtminstone
halvfeodala förhållanden — och delvis göra det
ännu. Dit höra Baltikum, Polen, delar av
Tyskland (”Ostelbien”), det gamla
Österrike-Ungern och Rumänien. Utmärkande för alla
dessa var förekomsten av väldiga storgods,
ägda av aristokratiska familjer. Bönderna voro
i regel förpaktare under dessa. Det vore
emellertid ett misstag att identifiera detta system
med det kapitalistiska latifundiesystemet, som
satte sitt märke exempelvis på senantikens
Italien och tidvis på nyare tiders England.
Skillnaden var främst den att de
aristokratiska godsägarfamiljerna sedan århundraden
voro fastvuxna vid orten, att de både i egna
och böndernas ögon hade minst lika mycket
skyldigheter som rättigheter — det vill säga att
de både ansågos vara och själva kände sig som
ansvariga för ortsbefolkningens öden, och att
de sålunda — även om de i
adertonhundra-talets liberala lagstiftning oftast fingo samma
rättsställning som andra jordägare — dock
representerade en jordägarerätt av mycket
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
