Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rutger Essén: De bofasta — Europas bönder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BOFASTA — EUROPAS BÖNDER
speciell beskaffenhet. Tradition och allmän
åskådning binda nämligen minst lika mycket
som lagparagrafer. Ej heller betraktades de
av bönderna-förpaktarna som regel varken
som främlingar eller fiender, utom där de,
såsom i Baltikum, voro av främmande stam
och språk.
Efterkrigstiden har på de flesta håll gjort
rent hus med denna jordbruksfeodalism.
Delvis— där den accepterades av befolkningen —
lever den dock kvar, om än med inskränkt liv.
Detta är fallet i ”Ostelbien”, Österrike, Polen
och framför allt Ungern. Men de flesta av de
östeuropeiska jordbrukarländerna ha
genomfört olika, mer eller mindre långt gående
”agrarreformer”, som satt oberoende
småbönder fm storgodsägarnas domäner. Ibland,
såsom i Estland och Lettland, har detta skett
med en kortsynt nationalistisk hårdhet och
hänsynslöshet, som gjort stor ekonomisk och
kulturell skada. I Rumänien har den reform
som verkställts ej heller kunnat genomföras
utan kamp. Men i Polen synes man ha i
fredliga former nått en acceptabel kompromiss.
Hur som helst ha även de före detta feodala
länderna nu i långt högre grad än förut blivit
bondeländer, om man i uttrycket bonde enligt
gammalt svenskt språkbruk inlägger
betydelsen av att ”stå på egen grund”.
Även i övrigt är Europa av i dag långt
mera bondeland än den genomsnittlige
tidningsläsaren skulle tro. De 180 millionerna
bondebefolkning väsnas nämligen nu som
tidigare långt rrfindre än städernas och
industrisamhällenas folk. De äro bofasta; de växa
på jorden, som sina hus, sina kreatur och sina
skördar. De ha sitt på det torra. Staten och
statsförvaltningen är för dem ett nödtorftigt
tolererat, nödvändigt ont. Bonden är djupt
övertygad om att han i sista hand betalar
alltsammans.
Det har funnits många mer eller mindre
tillfälliga politiska kombinationer mellan
bön
der och arbetare, det vill säga
industriarbetare, men ingenting tyder på att förbindelsen
är särskilt naturlig. Läget har visserligen varit
helt annat, där de så kallade bönderna i själva
verket varit ett löst jordproletariat, som oftast i
Ryssland. Men den typiske europeiske bonden
är mera skild från proletärens mentalitet än
någon annan. Han är misstrogen mot städer
och stadsrörelser. Han är icke individualist
i egentlig mening; men han är ännu mindre
”kollektivist”. Han är gårdens man,
släktjordens man; han sitter fast, där han sitter —
eller upphör han att vara bonde. Proletären,
som sätter sin stolthet i att vara en bland
otaliga i en kämpande klass och sin lycka i att
gripas av masstämningar, är för bonden ett
fullkomligt främmande väsen. Och — kan man
tillägga — ett föraktligt och på längre sikt
betydelselöst väsen, ej alltför vitt skilt från
luffaren, som är det lägsta en bonde vet. Allt
detta är visserligen mera instinkt än medvetet
resonemang, men känsloreaktionens art är
omisskännlig och äkta.
Lika litet är bonden "borgerlig” i den
meningen att han är uppfylld av
penninghushållningens anda. Huvudsaken är för honom
att hålla jorden i bruk. Vanhävd är det
skamligaste av allt. Men om näringen ur den
renodlade, världsomfattande
penninghushållningens synpunkt ”bär sig” eller icke
intresserar honom mindre. Om transatlantisk
spannmål blir så billig att han ej kan finna
avsättning för sin egen ser han till att den
ute-stänges och sätter på detta in sin politiska
och samhälleliga makt. I regel lyckas han.
Ty för den verklige bonden är jordbruket på
egen gård ett självändamål. På den punkten
är han otillgänglig för alla ekonomiska
resonemang. Allt annat måste anpassas
därefter. I sista hand framhåller han att detta är
en livsfråga för den egna folkstammens
bestånd. Och måhända har han rätt.
Politiska aktioner ger bonden sig endast in
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
