Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: ”Mångrammatik” - Anmälda böcker - Thomas Mann, Jaakobs upplevelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”M Å N G R A M M A T I K”
Thomas M a n n: Jaakobs upplevelser. Översättning från tyskan av Bertil
Malmberg. Bonniers. 6: 50.
Randanteckningar av BERTIL MALMBERG
Nedanstående reflexioner kring Thomas
Manns roman ”Jaakobs upplevelser” — den
första delen av en historisk trilogi — böra
icke betraktas som en litterär anmälan i
vanlig mening, endast som översättarens i
marginalen flyktigt nedkastade observanda.
Den som är ovillig att begripa eller
oförmögen att förstå vad Thomas Mann egentligen
vill säga med sin roman bör likväl kunna
njuta denna rekonstruktion av en oerhört
avlägsen och för oss nästan osannolik epok som
fulländad stimulans, som stor och genial
underhållning. Den tid som författaren söker
verkliggöra är den egyptisk-babyloniska
kulturens och närmare angivet det avsnitt, då
Kurigalzu, kosséern, ”herre över de fyra
väderstrecken, konung av Schumir och Ackad”,
regerade i Babel, då Amun-är-till-freds, ”den
tredje med detta namn, solens köttslige son”,
glänste i Det svarta Keme och Josef, den
bibliska legendens älskling, ännu var en ung
gosse och bodde i sin faders ”av terebinter och
evigt grönskande ekar beskuggade familjeläger
vid Hebron”. Jaakob, Josefs fader, är i denna
del ännu berättelsens huvudperson; det är
hans öden som relateras och hans själ med
sin tragisk-majestätiska lyftning som fyller
den spännande, av lärdom och ofelbar
intuition präglade romanen med betydlighet och
musik. Esaus lyckosamme, av El Eljon,
gudomsväsendet, med sådan ”orättvis”
förkärlek gynnade broder framträder i grandios
helfigur, och hans levnadsbana tecknas (med
tidsförskjutningar och dubbelperspektiv) intill det
ögonblick, då Rakel, ”stjärnjungfrun”, dör
vid vägen under den sista nattväktens
gry-ningssken och de babyloniska tjänarinnornas
dystert frammumlade besvärjelser. Vi få
uppleva den väldiga rytmik som uppbar Jaakobs
liv: bedrägeriet mot Esau, förnedringen,
upprättelsen (ett kapitel av svindlande elevation),
mötet vid brunnen, den långa tiden i Labans
”underjordiska”rike, schekemvistelsens mörka,
blodiga epilog och Rakels död — för att
endast nämna några av berättelsens
illustrativt väsentliga, vidast synliga moment. Den
som söker det gåtfulla och främmande går
ingalunda lottlös från denna parapsykiska
seans, som likväl skiljer sig från många
besläktade förlustelser därigenom att
ljuseffekterna spela över en någorlunda fast mark av
dokumenterad fakticitet.
Det är sålunda alls icke omöjligt att
begagna denna roman som medel att realisera
en tids- och verklighetsflykt i stor stil; men
man bedrar sig, om man förutsätter, att
diktaren väsentligen åsyftat just detta. Att ledan
vid den härskande tidsmiljön och begäret efter
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
