Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Ahlenius: Humanistiskt sinnelag och livsöde - Anmälda böcker - Stefan Zweig, Erasmus av Rotterdam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMANISTISKT SINNELAG
OCH LIVSÖDE
Stefan Zweig: Erasmus av Rotterdam. Översättning från tyskan av Erland
Rådberg. Bonniers. 5: 75.
Recenserad av HOLGER AHLEN1US
Stefan Zweig, den österrikiske diktaren och
skriftställaren, har från den hektiskt blossande
och flärdfulla atmosfären vid Marie
Antoi-nettes undergångsmärkta hov förflyttat sig och
sina läsare till det svala och tysta bokrum,
varifrån Erasmus, femtonhundratalets store
humanist, en gång tjänade förnuftets och
upplysningens sak och med makten av sin tanke
och sin penna sökte betvinga den europeiska
häxkittelns kokande nationella och religiösa
lidelser. Det kan synas vara ett långt steg
mellan ämnena för dessa bägge böcker, men
mellan dem ligger också en av de stora
omvälvningarna i Europas historia. Man kan
förnimma tidens egen böljegång i författarens
glidflykt från det bekymmerslösa livet i en
värld, som dansade vid brädden av en
avgrund, till ett av den klara, oförvillade
människotankens ensamma och fåtaliga
försvars-torn, vilka ännu resa sig över en värld, som
dränkts i lidelsernas syndaflod. Annars är väl
den enda likheten mellan böckerna, att det i
båda är en stolt och ensam människas tragiska
livskamp som skildras.
Vad Zweig velat ge med sin bok om
Eras-mus Roterdamus är inte en vetenskaplig
granskning av hans livsgärning, dess
betingelser och betydelse. Därom får man i hans bok
ej veta mer än i tillgängliga handböcker, och
av den store humanistens skrifter är det
egentligen endast ”Dårskapens lov” och hans
berömda biev till samtidens europeiska
storheter på alla områden som behandlas, medan
hans ”Adagia” och hans ”Förtroliga samtal”
förbigås med tystnad. Någon grundligare, mer
ingående eller genomträngande historisk studie
är det alltså inte frågan om, utan vad Zweig
har att bjuda, är en fin och klok men inte
särdeles djuplodande eller skarpsinnig
bio-grafisk-psykologisk essay, som har det
uppenbara och vällovliga syftet att på ett
allmängiltigt sätt framvisa humanistens speciella
mission och livsöde i en upprörd tid. Det är
vår egen tid och dess många överhörda,
nedtystade eller förjagade humanister Zweig har
haft i tankarna, då han skildrade Erasmus’
triumf och tragik. Manande och varnande på
samma gång pekar han på de psykologiska
och moraliska faktorer, som i en liknande, de
stora omvälvningarnas tid varit bestämmande
för Erasmus’ öde i synnerhet och därmed
också för den europeiske humanistens i all-
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
