Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Håkan Tollet, Peter Surfinger, anmäld av Sven Rinman - Arnold Kübler, Lyckan kommer..., anmäld av Johannes Edfelt - Etsu Inagaki Sugimoto, Blommor i ny jord, anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Peter Surfingers kropp efter döden under
falskt namn vilar i en ”hjältegrav”. Man kan
ta det mycket enkelt. Det gäller att låta fakta
vara fakta. Det har alltid varit svårt, ofta
omöjligt. Nu få vi också höra, att det är
skadligt och onyttigt. Sanning i den enkla,
självklara betydelsen av fakticitet behöver gång
på gång försvaras. Sanningen är mer än alla
idéer. Den förutan göra de sina bärare svaga,
ofria och olyckliga, de må synas hur hårda och
maktfullkomliga som helst. Sven Rinman
Drömmen och
verkligheten
Arnold Kübler: Lyckan kommer ...
Översättning av Nils Bohman. Wahlström
& Widstrand. 6: 50.
De som sett schweizaren Arnold Küblers
komedi ”Skomakar Aiolos” uppföras på
scenen ha säkert föreställningen i friskt minne,
ty den spiritualitet, som utvecklas i denna
pjäs, är inte av det slag som är som bortblåst
efter ridåfallet. Skomakar Aiolos, som av en
sällsam ödets tillskyndelse blir kejsare för
ett par timmar, är en Fantasos’ gunstling: för
ett ögonblick är drömmaren suverän och håller
verklighetens trådar i sin hand. I denna
zAlad-dinsaga är allt munter och graciös lek, men
den bittra och gråkalla variationen av temat
Drömmen kontra Verkligheten lämnar Kübler
i romanen ”Lyckan kommer . . .”, vars mera
uttrycksfulla originaltitel är ”Der verhinderte
Schauspieler”.
Den skildrar dagdrömmarens martyrskap
och undergång bland brutala realiteter. Den
tragiske — eller tragikomiske — hjälten är en
schweizisk skådespelare, vars crux blir
oförmågan att rensa sitt uttal från dialektala
oarter. Han är besjälad av en rörande kärlek
till det rena tyska språket, vars klassiska
litteraturskatt han vördar, och hans
storhetsdröm är att hävda sig genom att perfekt kunna
tala detta språk från scenen. Han lyckas aldrig
i sina fantastiska bemödanden trots en ärlig
och brinnande ambition, och vi se honom
gradvis gå under, ett åtlöje för sin omgivning,
en vrakspillra i en miljö, som kräver
kraftigare armbågar och smidigare
anpassnings
förmåga än vad som kommit på hans lott.
Sömngångaraktigt går han sin via dolorosa
mellan Berlins andraklasscener för att
slutligen hamna i en avkrok av storstaden som den
hunsade och bedragne innehavaren av en liten
ölkrog, där han en natt mördas. ”På
kyrkogården mittemot den blåmålade hörnan susade
träden kring gravstenen, som bar den inskrift
Drahtzaun hade älskat:
Viss är vägen, som för till Hades —
om du, som dör, såg dagen vid Meroes mur
eller Kekropias berg,
gräm dig ej, om du fjärran från fosterlandet
hämtas av Kloto!
Överallt blåser den vind,
som för dig slutligt i hamn.”
Arnold Küblers gedigna och skickliga
berättelse om drömmarens och fantastens vanmakt
och kapitulation vill vara ett memento. På sätt
och vis kan denna bok betraktas som en
upp-fostringsroman. Författaren har framställt ett
negativ: fantasimänniskan, skönanden, som är
oanpassbar i verklighetens värld. Det positiva
komplementet är verklighetsmänniskan,
handlingens man. Küblers berättelse är alltså
sedelärande. I sin didaktik begagnar han en
omskrivande och indirekt metod. Raben
Drahtzaun, den misslyckade skådespelaren, är det
varnande exemplet på vart det bär hän, om
drömmen och fantasien förrycker
verklighetens proportioner och gör människan blind
för sitt faktiska läge. Såtillvida kan den
schweiziske författaren Arnold Kübler sägas
ha bringat den i sin nyktert vardagliga
gärning uppgående människan sin hyllning.
Johannes Edfel t
En samurais dotter
Etsu Inagaki Sugimoto: Blommor i
ny jord. Översättning av Ingrid Rääf.
Wahlström & Widstrand. 7: 50.
I dessa memoarer av en japansk samurais
dotter förflyttas vi till en främmande planet
i världsrymden. — Den nordliga provins, där
Etsu, av den i hävderna berömda, men efter
restaurationen degraderade samuraifamiljen
Inagaki, växer upp, är inte företrädesvis
körs-bärsblommens land med blida vindar. I sin
faders oregelbundna, låga hus springer den
spröda Etsu omkring och ser med barndomens
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
