Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Mitt bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MITT BIBLIOTEK
”Mailied” utan att denna lyckliga tid står upp
lör mitt minne.
Wie herrlich leuchtet
mir die Natur!
Wie glänzt die Sonne!
Wie lacht die Flur!
Es dringen Blüten
aus jedem Zweig,
und tausend Stimmen
aus dem Gesträuch,
und Freud’ und Wonne
aus jeder Brust.
O Erd’, o Sonne!
O Gliick, o Lust!
Aldrig har jag känt mig rikare. För resten
av pengarna köpte jag små ljusröda häften av
Redarns Universal-Bibliothek, och med deras
hjälp ställde jag samman mitt första bibliotek.
Ett enkelt häfte kostade 20 pfennig; för 40
pfennig fick man en riktig bok, och för 80
pfennig en tjock lunta, men bokhandlaren
räknade till min stora sorg en pfennig lika med
ett öre. Under flera år bar jag till honom allt
vad jag kunde skrapa samman. Vilka oerhörda
möjligheter öppnade sig inte där för den
läshungrige! Johan Peter Hebels ”Schatzkästlein
des rheinischen Hausfreundes” fick jag på
något sätt reda på, och denna kostliga gruva
blev mig så kär, att jag bar boken med mig
i ränseln på en fotvandring genom Småland;
där fanns historien om bergsmannen i Falun
och den gripande berättelsen ”Kannitverstan”.
Eichendorffs dikter kunde jag till slut utantill.
Augustinus’ ”Bekännelser” och Spinozas etik
hörde till mina tidigaste förvärv, och när jag
läst den sista, upptäckte jag till min egen
bestörtning, att jag hade förlorat min
barnatro. När jag kom till universitetet, hade jag
ett par hundra nummer av Redarns
Universal-Bibliothek, sönderlästa och trasiga.
Det var sannerligen inga vackra böcker,
trycket var gnetigt, papperet gulnade,
metalltrådarna, som höllo dem tillsammans, rostade.
Det kom en tid då jag föraktade dem och
gjorde mig av med dem; många av dem hade
fallit i stycken och blivit inkompletta under
flyttningarna mellan studentrummen i Lund.
Till och med Gustav Focks Goetheupplaga i
fyra band fann jag vara under min värdighet,
jag hade skaffat mig mycket fullständigare och
bättre editioner, och jag skänkte bort den till en
ung anförvant. Men åren gingo, och en vacker
dag märkte jag, att jag fått helt andra och
blidare känslor för resterna av
skolgossbiblio-teket. Vad som fanns kvar av
Reclamvoly-merna samlade jag omsorgsfullt ihop och lät
binda dem, och de fyra röda klotbanden av
Goethe anhöll jag helt ödmjukt att få byta mig
till. Alltsammans har fått komma tillbaka till
mina hyllor, och alltemellanåt läser jag tysk
lyrik i dessa spartanskt torftiga upplagor. Jag
känner mig flyttad tillbaka till poesiens värld
i det förra århundradet, före det stora kriget
och den stora revolutionen. Vi förstå nu att
det var en idyll.
4.
Under de sista skolåren fick jag en del
inkomster som journalist, och de honorar som
jag lyfte gingo så gott som oavkortade till
boklådorna i Kristianstad. Det fanns ett livligt
litterärt intresse vid skolan; Gustaf
Hellström, Emanuel Björck, Albert Henning hörde
till mina vänner, och vi följde efter bästa
förmåga med den nya svenska diktningen,
Strindberg, Levertin, Heidenstam, Fröding,
Selma Lagerlöf, Hallström, Karlfeldt. Allt
ville vi läsa, men vi kunde ju inte köpa allt;
jag minns att Björck, Henning och jag gjorde
upp våra inköpsplaner gemensamt, så att den
ene skaffade sig en diktsamling av Fröding,
den andre en av Heidenstam, medan den tredje
förvärvade ”Briljantsmycket” av Per
Hallström, varefter vi inbördes lånade varandra
våra skatter. Det gjorde att det länge fanns
luckor i mitt bibliotek; Karlfeldts ”Vildmarks-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
