Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Mitt bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
och kärleksvisor” till exempel och Söderbergs
”Historietter” saknade jag, ty Albert Henning
hade haft dem. Men längre fram i livet har
jag kunnat fylla luckorna. En huvudavdelning
av mitt bibliotek består i en praktiskt sett
fullständig samling av de svenska diktare, som
framträtt på åttio- och nittiotalen samt under
nittonhundratalets första decennier, mina
samtida i ordets vidsträcktare bemärkelse. Jag
talar naturligtvis om de första upplagorna; de
samlade upplagorna äro också oumbärliga,
men de kunna inte ersätta originalupplagorna,
varken ur teoretiska eller sentimentala
synpunkter.
Åtskilliga av dessa svenska författare ha
blivit mina privata vänner, och de ha skänkt
mig sina verk med en personlig tillägnan. Det
gäller dock knappast åttiotalsförfattarna;
gentemot dem var åldersskillnaden väl stor, och
några av dem — Anne Charlotte Leffler och
Victoria Benedictsson — hade gått bort, medan
jag ännu var barn. Strindberg har jag aldrig
råkat, blott en enda gång har jag sett honom
flyktigt på en gata i Stockholm. Geijerstam
träffade jag i Lund, men han hade knappast
någon anledning att vara särskilt vänligt
sinnad mot mig, och han har aldrig dedicerat
mig någonting; jag får trösta mig med att
jag äger ”Boken om Lille-Bror” med inskriften
”Till Hellen Lindgren från hans gamle vän
förf.”. Dessutom har jag hans exemplar av
”Vapensmeden”, där det läses: ”Till Gustaf
af Geijerstam med tack för den utmärkta
skildringen i Nutid — vännen Viktor Rydberg.”
Med Axel Lundegård trädde jag i beröring
framför allt på grund av det intresse jag hyste
för Victoria Benedictsson, och han gav mig
flera av sina senare böcker; i ett vackert
bundet exemplar av Ernst Ahlgrens
”Dagboksblad och brev” (1928) har han skrivit ”Till
Ernst Ahlgrensarkivets upphovsman Fredrik
Böök. Heder och tack! Axel Lundegård.” Med
Tor Hedberg var jag under hans sista år
kol
lega i Svenska akademien, och de böcker han
gav ut under denna tid har jag i
dedikations-exemplar.
Oscar Levertin besökte jag två gånger i hans
våning vid Karlaplan, 1902 och 1905, första
gången i sällskap med Heidenstam; jag
växlade också ett par brev med honom, men jag
fick aldrig träda i närmare beröring med
honom, som jag så varmt skulle ha önskat.
Det smärtar mig, var gång min blick går över
raden av hans skrifter, att det där inte finns
en enda av hans riktiga böcker med en privat
tillägnan; jag fick aldrig något annat än ett
särtryck ur festskriften för Schück 1905, en
uppsats om ”Den franska klassicitetens
konstlära”, och den är litet opersonligt och njuggt
försedd med epigrafen: ”Licentiat F. Böök
från förf.” Levertin var inte riktigt belåten
med mig, ty jag hade alltför häftigt kritiserat
hans skyddsling David Sprengel. Jag kände
kylan, trots den vackra blicken i hans ögon;
jag teg och led, men det hindrade mig inte
att binda det lilla tunna gråa häftet i en
praktfull pärm med läderintarsia i rött och grönt.
Det är i bibliofil form bekännelsen om min
försmådda kärlek.
Levertins handstil är sålunda ytterst torftigt
företrädd i den eljest vackra samlingen av
hans verk; för att hjälpa upp bristen har jag
förvärvat hans ”Småmynt” från 1883, där han
skrivit: ”Gustaf af Geijerstam med förfs hela
vänskap.” Heidenstam och Hallström höra
däremot ur epigrafisk synpunkt till
glanspunkterna i biblioteket. Redan julen 1900,
strax efter det jag blivit student, fick jag i
julklapp tillägnade exemplar av ”Vallfart och
vandringsår” och ”Dikter”, som just kommo
ut i sin andra upplaga; jag var lycklig och
stolt över all beskrivning. Det fanns ingen
svensk diktsamling som var, och är, mig
heligare än ”Dikter”; jag hade påpekat några
tryckfel och formella inadvertenser i första
upplagan, och det fanns en och annan rättelse
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
